Kan höftproblem vara svag bål?

I den här videon ser vi hur korrekt aktivering av bålen (core schmore…) kan förbättra rörligheten i höfterna. Sjukt intressant med tanke på mina bekymmer, och särskilt då jag är sjukt kass på att träna bål/mage. Om det förbättrar höfterna kanske jag blir mer benägen att få in lite magpass.

Samma snubbe, Dean Somerset, har en artikel där han i princip säger att stretching inte fungerar och ger rätt tilltalande råd om vad man ska göra i stället.

Men det tar vi en annan dag, nu ska jag dricka vin och författa en lista över årets bästa skivor.

Perspärspass

Allergierna härjar runt som Spanska inkvisitionen i kroppen med eksem och trasiga ögon som resultat, men jag tänker fan inte finna mig i detta. JAG SKA JU BLI STARK FÖR HELVETE! Så nu på kvällskanten stegade jag ner till Sats Marievik, åkallade Den Mörke Fursten, och rev av 100 kg i frontböj (och två övermodiga missar på 105) och 70 kg OH-böj. Personbästa med 10 kg på varje. Höfterna fattade allvaret och höll käft, tack och lov. Jag må ha haft ett ruttet halvår, men när jag rev igång den här bloggen för ganska exakt ett år sedan hade jag aldrig klarat det där.

Jag ska testa max i bänk och vanliga böj också. Mina 150 i mark för någon vecka sedan får räcka i den grenen tills vidare.

Fotnot/spaning/kuriosa: Jag hade på mig samma Deathspell Omega-tröja som när jag klarade 3x5 på 120 kg low bar böj och 3x5 på 75 kg bänkpress första gången. Black metal ist krieg.

Julbordspokalypsen

Jag som är vegetarian och allergisk mot en massa saker borde kanske inte ha så mycket vid ett julbord att göra kan man tänka, men i år hade svärmor och svåger med familj kapprustat Ola-kompatibel föda som om vi stod inför en atomvinter i skyddsbunkern och jag var deras John Connor. Jag har därför ätit tills jag hatat mig själv, sköljt ner allting med öl, vin, whiskey och glögg, genom rusdrycksdimmorna givetvis glömt hur mätt jag är och genast plöjt kakfatet som en chiptrimmad grävling, fått andnöd av mättnad och tröstat mig med ca 3 hekto knäck.

Nej, jag har inte vågat väga mig än, men så fort jag kom hem i dag bar det av ner till Sats för mitt livs mest ångestladdade 6 km på löpbandet. Sedan jättemycket curls medan jag grät inombords.

Hela den här hösten har ju varit sisådär med träningen, och löpningen sket sig redan i augusti. Samtidigt har jag förstås fortsatt äta som om jag var Hafþór Björnsson vilket inte gjort underverk för figuren, men detta var liksom kulmen.

Till saken hör att det i morgon är exakt ett år sedan jag tog bilder på mig själv inför starting strength-testet (och sen aldrig publicerade här), så jag borde egentligen ta nya nu. Tyvärr har väl exakt ingenting förbättrats utan i stället ser jag ut som om gravitationen misshandlat mig med ett fälgkors. Så, om läsförståelsen sviktar en aning: Tar jag nya bilder lär ni inte få se dem heller.

Årets Q1-experiment, som alltså var Starting Strength i fjol, kanske ska bli att gå ner 10 kg?

Mvh,
Syltsäcken

Tack, immunförsvaret

Mitt gnälliga förra inlägg har givetvis belönats med en sprillans ny omgång man-flu. Kroppens samtliga muskelfibrer känns som om de fått stryk med kulhammare, tänkarkörteln är lika användbar som den järvgalla jag konstant snyter ur näsan och allergimedicinerna fortsätter göra mig pigg som en strandad manet. Livet leker.

Jag ska försöka få tid för en rejäl allergiutredning på Karolinska (de har roat sig med att höja ögonbryn åt mina provsvar förr) för jag tänker inte finna mig i detta länge. Jag KAN må bra, så varför gör jag inte det hela tiden? JAG KRÄVER SVAR PÅ DETTA.

Så det blir ingen träningsuppdatering, men ni kan ju kika på den här GIF:en och likt mig konstatera att det där är ju inget man någonsin kommer kunna göra om det så erbjöds en miljard i belöning:

Enligt sanningskällan internet är det Dorina Böczögő vi ser (youtube:a henne så gör hon samma grej  i varenda bom-video). Ja, hon har alltså två sorters ö i sitt efternamn. Show-off.

Kungen av krämpor

Läser man igenom den här bloggen är det en oproportionerliga mängder gnäll om åkommor och skavanker, utan några egentliga uppehåll. Tyvärr verkar det temat fortsätta: Mina allergier trilskas våldsamt mycket och jag käkar nu dubbla mediciner, båda med den så åtrådda biverkningen förlamande trötthet, vilket gör mig alert som en tröglori proppmätt på haschbrownies. Höfterna surar vidare men smärtan har migrerat runt lite och jag tror inte det är psoas länge utan någon annan höftböjare. Astman har jag inte provocerat men den är säkert också vrång och vresig om den bara får chansen. Som extraboll i flipperspelet Olas Kropp känns det dessutom som om jag har en förkylning i hasorna.

Eftersom jag vuxit upp med en massa allergier hela livet har jag blivit ganska bra på att ignorera allt sånt här, för om man går runt och är medveten om hur mycket bättre man kan (men aldrig får) må så blir man Falling Down-vansinnig. Men alltså nu måste det räcka snart. Jag kan ärligt talat inte riktigt minnas när jag mådde riktigt bra sist. Juni? Ja, förmodligen juni. Klart som fan jag inte blir starkare när jag inte mått som man bör på ett fucking halvår.

I afton blev det, efter tidigare utannonserat avbrott på grund av reklamfester med tillhörande ölintag, ny vända till gymmet. Lätt uppvärmning för att inte reta astman, en massa stretch så röven inte ska bråka med grannarna, böj upp till tre set femmor på 100 kg där jag testade att köra med bälte. Set två blev faktiskt bara 4 reps ska jag erkänna, eftersom jag fick nån sorts oro över höften men den lugnade sig till sista setet. Det kändes ok med 100 kg men jag är inte vrålstark direkt. Bältet hjälper kanske lite, svårt att säga. Eftersom det gick bra med bälte nu så kanske jag testar utan nästa gång.

Efter det körde jag lite axelpressar men svagheten här är helt absurd. Jag klarade inte 3x5 på 50 kg strikt press. Skammen. Avslutade med sittande hantelpressar varvat med plankan. Min styrkebalans är onekligen åt benhållet så det är kanske rimligt att nöja sig med ett par benpass i veckan tills höfterna mår bättre och däremellan ordna upp övre rygg, axlar och armar som uppenbarligen är på nivån "mellanstadietjej". Men alla mina tidigare försök att styra upp någon sorts program har fått ställas in på grund av alla de här defekterna som har stafettlopp genom min kropp, så jag kanske får finna mig i att köra på känn tills vidare.


PS. Önskar mig 16 och 32 kg kettlebells i julklapp. Lovar att skriva ohejdat positivt om dem.

150 kg marklyft: Check!

Jo då, trots att jag inte tränat marklyft sedan kvinnor fick rösträtt och faktiskt knappt tränat alls sen i oktober, så lyckades jag på ren pepp och tjurighet dra 150 kg i mitt livs mest krökta marklyft. Men upp kom den, och ryggen small otroligt nog inte av som en kolfiberskidstav i en spektakulär puckelpistolycka, så slutbetyg blir klart godkänt.

När jag i våras gjorde aningen mindre räkformade femmor på 145 med riktig reset (inga studs-reps) var jag ju såklart starkare, men testade aldrig att öka. Det borde jag väl inte ha gjort nu heller, för övre ryggen är verkligen för svag. Jag hade mitt nya fina bälte nu, men jag vet inte riktigt hur mycket det hjälpte. Det är väl en vanesak men jag tyckte mest det kändes konstigt.

Bältet ja: Jag köpte ju medium och nybajsad på morgonen kan jag ha det på näst yttersta hålen, men såhär på aftonkvisten med frukost, lunch och middag jäsande i innanmätet räckte bara allra yttersta läget. Så om någon fellow Stockholmare med aningen mindre omfång tänkte handla ett bälte från Eleiko kan hen få köpa large så byter vi.

Efter en himla massa marklyft testade jag lite OH-böj men höfterna är inte superglada och utöver att ryggen var slutkörd hade gårdagens pattmos gjort axlar instabila. I stället blev det högreps kettlebell-svingar på blott 24 kg eftersom det var tyngsta jag hittade (men det räckte rätt bra efter marken). Sist lite biceps eftersom allt annat var trött. Nu blir det vila några dagar eftersom jag ska dricka så in i helvete mycket öl på olika reklamfester.

Marklyftsporr

ÅHERREGUD JAG MÅSTE LYFTA NÅT NUUUUUU!

Mitt nya fina bälte ska nog få bekänna färg i morgon. Om jag törs testar jag 150.