söndag 29 september 2013

Tillfälligt avbrott pga filmning

Jag har spenderat veckan i Barcelona där jag jobbat med en reklamfilmsinspelning (i den här spionvideon syns jag i bild ca 7 sekunder in, blå skjorta nere till vänster) så det har blivit en vecka utan träning förutom ett jävla massa springande över den där fotbollsplanen och en liten paus där jag övade rycksitt med en mikrofonbom. Man tager vad man haver.

Dessutom lyckades jag förstås bli förkyld. Att på en och samma vecka utsätta kroppen för flygplans-AC, hetsjobba som en straffkommenderad nordkorean 06-01 varje dag med den sömnbriststress det innebär, frottera sig med reklam- och produktionsfolk från hela jordklotet och deras spännande virusstammar, få värmeslag av att vara i argonlaserstarkt solsken hela dagarna och försöka överleva på planetens sämsta utbud av vegetarisk mat är tydligen inget man går stärkt ur.

Det där om maten tål att repeteras: Spanjorer är helt obegripligt värdelösa på vegetarisk mat. Om man inte vill ha djur i maten får de total kortslutning. Case in point: Jag fick först en svamprisotto som var jättegod första tuggan, men sen såg jag att det låg räkor inblandat och ställde till med en jävla scen. Jag har noga kollat upp detta på wikipedia och räkor är tydligen inte grönsaker, de är djur. Jag sa att jag inte ville äta djur. HUR SVÅRT KAN DETTA VARA? Så jag sa "gör exakt samma men utan räkor". Vad fick jag? Knappt ljummet vitt ris och ketchup (jag önskar att detta var ett skämt):



Nåväl, nu är jag åter hemma i höstsverige och febersnorar. Jag missade tyngdlyftnings-DM i Västerhaninge i går (som åskådare dårå, jag skulle inte delta). Det blir nog fortsatt viloläge några dagar tills kroppen brottat ner det här nya spännande viruset jag verkar ha fått.

torsdag 19 september 2013

En helt ordinär och tråkig träningsrapport

Ryck 40x5/50x3/55x3/60x2 kändes stabilt, om än med ful teknik. Men sen kom en total härdsmälta med ENORMA bom på 65/65/65/60 kg. När omtaget på 60 inte ens var nära muttrade jag "vad fan är det som går fel" och Helenas svar var ingen teknikinstruktion utan bara "byt övning". Hon hade rätt, det fanns inte en chans att ordna detta i dag.

Eftersom alla bom var långt framåt tänkte att jag kanske är svag i draget så jag gick över till treor ryckdrag med knäpaus och klipp: 70/80/90/90/90/90/90 kg. Jag tror kanske 90 är lite för tungt om jag ska köra med paus vid knäna, för jag tappar bröstryggen lite och klippet är ju rätt sorgligt. Men utan pausen blir det lätt att jag tappar kontakt vid knäpassagen och jag MÅSTE bli starkare just där.

Frontböj då: Byggde upp till 5 set tvåor på 100 kg. Rätt fula bitvis, kanske får acceptera att jag bör köra dem på 95 kg ett tag till. Borde ha kört lite fler set på längre vikt för att få volym men var lite för sugen på att gå vidare efter sista tvåan.

Sist Klokov-pressar, femmor på 40/45/48/48/48/48/48 kg vilket ju är väldigt stort steg framåt, har bara haft nån enstaka femma på 47 förut och nu kändes 5 set i rad på 48 kg ganska lugnt. Kul att nåt gick bra i dag…

tisdag 17 september 2013

Tillbaka i sadeln

HERREGUDVADJAGSKRIVERLÅNGAINLÄGGOMINGENTING. Förlåt. Men here goes:

Näsan har lämnat bakpotatisstadiet och gått vidare till ett mer hanterbart Armand Krajnc-läge, så jag stegade ner till gruvan och gjorde mitt bästa för att övervinna min nya Eleiko-fobi.

Redan vid lite hängryck med bara stången under uppvärmningen slog(!) det mig att jag har väldigt dålig koll på hur nära ansiktet jag egentligen är. Innan jag kamikazeskallade snoken till barnmatskonsistens i lördags så ägnade jag inte det en tanke men nu känns det plötsligt skitläskigt. Jag var inte riktigt modig nog för nytt försök på "polska ryck" i dag så jag körde vanliga från golvet i stället.

Jag har någon sorts tanke på att gå direkt på 50 kg efter uppvärmningen men 40 fick leva kvar i repertoaren en dag som denna. Resultat: 40x3/50x3/55x2/60/64/64/64/67 kg och sen 2 ganska grova bom på 70 kg. Jag tog 64 tre gånger i rad eftersom jag ville ta den snyggt innan jag gick upp, och den sista där var rätt smooth. 67 kg som till nyligen var pers kändes helt ok, styrkeryck tror jag, men sen var jag lite trött vid 70 och satte mig lite konstigt under dem. Mitt sitt är fortfarande dåligt och blir inte bättre av att jag envisas med att styrkerycka så länge det bara går. Men skitkul att det ändå gått framåt i ryck i sommar!

Stöten går däremot fortsatt trögt. Jag körde vändning och sen 3 stötar på 50/60/60/70/75/75 kg. Första setet på 75 så ville vänstern inte låsa ut riktigt och i andra var det inte bättre, bommade helt i sista. Trött kropp och Erik påpekade väldigt korrekt att den smälla-på-fart jag kan ha i vändningen (jag styrkevänder 75 superhögt) måste jag få till i stöten också. Jag vet inte om jag kanske är orolig för axlarna och positioner fortfarande, så jag är för försiktig? Det är ju något tragiskt över att inte stöta mer än man pushpressar.

Den som orkat läsa såhär långt kanske ser att jag tog 60 kg två set i rad, för första kändes stelt och avigt men andra försöket var det mjukt och fint. Sen när jag försökte ha samma känsla på högre vikter gick det åt helvete. Väntar otåligt på att nervsystemet ska lära sig den här rörelsen lite bättre. Försöker puta med stjärten och låta bli att galoppera men det är rätt oklart om jag lyckas.

Högerhöften kändes bara halvsur i dag så jag rev av lite böj, 110 kg 3 set femmor. Inga 5x5 i dag alltså, hade lite dåliga batterier och måste verkligen lista ut vad det är som stramar och hugger. Formen kändes ovanligt ojämn mellan alla reps också, men kul att femmor på 110 känns rätt rutinmässigt. Framsteg även här!

Sist lite pressar. Jobbade upp till 60 kg där jag tänkte ge mig på femmor men bara fick 4/4/4/4. Lite för mycket svank här, måste lära mig spänna magen. Lyckas alltid glömma antingen stjärten eller bålen när jag ska pressa.

Sen en kubikmeter pasta och jobbmöten. HEJDÅNUÄRJAGKLAR

lördag 14 september 2013

Blod svett och tårar (men mest blod)

Mitt jobb, som jag kanske får anledning att återkomma till snart, har tärt ordentligt på krafterna på sistone med extremt långa dagar. Så i går bjöd jag hjärnan på några öl och den tackade med att sova till 10:30, vilket säkert behövdes men som gjorde det väldigt svårt att hinna till Friskis & Svettis kl 11 för ett inbokat pass med Helena och Alvin.

En halvtimme försenad med frukost och en halvliter kaffe i i kroppen hakade jag på Alvin i ryck. Jag lyckades dra runt den första på 50 kg men annars kändes det rätt okej med tanke på att kroppen bestod till 90% av stresshormoner och chips den här förmiddagen. Tvåor upp till 62,5 kg och sen ettor på 65, 67,5 och 70 kg som var pers med 2,5 kg. Inte snyggt men kul att få dit den! 70 har hägrat på horisonten ganska länge nu. Återstår bara att sätta den lite finare, hamnade framåt på den här.

Helena visade sen en övning som hon kallade "polska ryck". Man kör från klippet helt utan drag och gör först bara ett frånskjutshopp med stången kvar vid höften och poängen är att trycka med hälen—INTE upp på tå—och sen samma frånskjut men fånga i styrkeryck. Superbra för att hålla stången nära genom att man känner in ryggvinkel och höftposition där man är som starkast, och för timingen så man lär sig dra klart innan man går till sittet.

Till saken hör att jag blir väldigt framåtfälld i mina ryck eftersom min rörlighet inte är så bra. När jag loopar runt stången på mitt vanliga sätt så kan jag sticka igenom huvudet ganska aggressivt för att komma till den position som funkar. Men det som hände i min allra första repetition här är att övningen funkade PERFEKT genom att jag plötsligt höll stången skitnära och drog den med all kraft rakt i ansiktet som jag samtidigt headbangade framåt för att gå under.

Resultatet var att det sprutade blod eftersom jag slagit upp ett ganska rejält jack på undersidan näsan mellan näsborrarna och brosket som skiljer näshålorna åt ("septum" för läkare och piercingentusiaster) slagits loss från själva näsbenet, med ett minst lika stora och djupa jack inne i varje näsborre också. Det har nu gått ungefär två timmar sedan smällen och jag har lyckats cykla hem, men det blöder fortfarande eftersom det var rätt mycket som gick sönder där inne i trynet.

Tur i oturen var att jag inte slog ut någon tand eller bröt näsbenet. Det gjorde inte ens särskilt ont: Man blir ju chockad först och visst känns näsan lite öm nu (den är ju ganska svullen) men utöver att ögonen tårades sådär som de gör när en läkare ska pilla svinlångt upp i näsan så är jag mest sur över att jag behövde avbryta och inte hann köra stöt. Sen är det ju lite pinsamt att lyckas med detta inne på gymmet också, men det bjudet jag på.

Jag kommer ju vara livrädd för den där övningen nästa gång men om nyllet läker ihop så kanske jag testar på måndag igen.

tisdag 10 september 2013

Att välja gym: Friskis & Svettis Hagastan

Jag jobbade till 04:30 i natt med nån jävla reklamsajt och har därmed mått som en ensamstående femlingsmamma dag, men lite rejält kroppsarbete är bästa sättet att mota den existensiella kris som reklamkarriären föder så jag knölade en brunnslocksstor återställarpizza i nyllet och packade väskan.

Stängningen av SAK pågår veckan ut pga någon sorts kemikalielarm så i dag tränade jag på Helenas hemmaplan/arbetsplats Friskis & Svettis Hagastan tillsammans med henne, gamla nybörjargruppskollegan Nils och en tjej som även var på Bosön i lördags. Hon kan ha hetat Sofia, jag var full koncenterad på vad jag själv hette när vi hälsade så det är lite oklart.

Det här gymmet är SJUKT NICE. Allt är superfräscht, De har ett gäng Eleiko-stänger för både herr och dam, tre böjställningar och en plattform. Vikterna består av färgade åttiotalsskivor från något helt okänt amerikanskt märke och orimligt breda svarta studsbollsbumpers med lite för stora mittenhål. Minsta småvikterna var 1,25:or tror jag och det räcker väl för det mesta.

Man får inte dumpa vikter hur som helst pga nån granne men ingen kommer stormande och skäller om man bommar ett ryck. Typ samma som SAK alltså. Med en till plattform och en uppsättning Eleiko-plattor hade det blivit full pott här, men nu får det stanna på 3,5 av 5 möjliga knäböj i betyg. Protip: Friskis är minst lika bra som Sats—oftast bättre!—till mindre än halva priset. Köp inte hypen.

Träningen då? Ryckkomplex upp till 55 kg: "kinesiska drag" där man liksom niger i toppen av draget typ så man når vårtgårdarna med stången, fast med paus vid knäna först. Sen utan att släppa spänningen ner till golv och fullt ryck, sen fullt ryck igen från golv men med "omtag" i ryggspänningen. Det där var sjukt dåligt förklarat… Men typ ett drag och två ryck och en knäpaus i draget alltså.

Ryggen var svårspänd i dag så när vikten gick upp skalade jag ner till tvåor ryck på 60/62,5/62,5/62,5 kg där det bara var en miss trots nattjobbsbaksmällan. Orkade inte koncentrera mig på tekniken riktigt utan bara körde.

Fem set med vändning och sen 3-6 stötar (lite på känn) på 70 kg. Jag hade återigen en dag där jag kanaliserade Wacky Waving Inflatable Arm Flailing Tube Man (google it) men när det blir fint så känns det SKITBRA, som om jag lätt tar 20 kg till, men utan att jag har en jävla aning om varför det gick lätt. Man ska ju antingen smälla i båda fötterna samtidigt eller bakre foten först, men jag har nog överdrivit det lite för Helena tyckte att jag galopperade och borde puta mer med röven. Troligen bra tips om jag bara kan få kroppen att lyda.



Sist böj, höften är fortfarande riktigt vresig men gick med på långa pauser till 90 kg och sen 3 set sjuor på 100 kg.

lördag 7 september 2013

Lördagslyft på Bosön



Eftersom giftdimman ligger tät i SAK-gruvan samlades i dag jag, Helena, Joel, Erik, Peter och Jacob från Stockholms Atletklubb ute på Bosön i stället. Peter har för övrigt varit med i klubben sen minst 1974 och lyfter än. Respekt!

För den oinvigde är Bosön "Riksidrottsförbundets Utvecklingscentrum" och det dräller av elitidrottare från alla möjliga sporter. Det kostar 70 kr för ett engångsinträde och deras lyftarrum är, sånär som på bristen av småvikter, bättre än på klubben. De har t ex stötblock och bockar plus fler plattformar. En nackdel är att stället ligger 15 ljusår hemifrån så jag kommer nog inte hänga där superofta.

Jag körde treor ryck från golv upp till 60 kg som gick bra, men det här teknikbytet går ju upp i rök rätt omgående eftersom jag har hemskt svårt att hålla stången nära efter klippet. Jag borde nog köra ryckdrag+ryck lite oftare. Sen ett par singlar på 65 kg, en bom och sen en lyckad på 67,5 kg (tangerat pers eftersom halvkilon inte räknas) och ett par rätt dåliga försök på 70 kg.

Vändningar + 3 stöt upp till 3 set på 75 kg. Oordningen i fotpositionerna skulle få även en härdad kaosteoretiker att överväga att ge upp karriären men inga riktiga bom, känner mig relativt stark. Vet inte om jag borde öva stötar på tyngre vikt eller om det är lättare att få till tekniken på typ 70? Är det för lätt känns det som om jag kommer undan med så många dåliga vanor.

Tänkte köra lite böj på slutet men höger höft, som gnällt lite i vardagen i ett par veckor men gått med på tunga böj, hade plötligt fått nog och trotsålderstjurade. I stället testade jag en femma ryckböj på 80 kg som ju inte är särskilt tungt för benen, men för varje repetition blev hela kroppen allt snedare: Jag lutade och roterade så att vikterna nästan gled av stången till slut. Troligen är det läge att jag tar itu med den här höftgrejen nu innan det blir ännu värre.

Över lag kul att träna på nytt ställe, kul att träna med duktiga människor (jag är ju solklart supersämst i den här truppen) och lite synd att yttre Lidingö är så otillgängligt beläget.

onsdag 4 september 2013

U15 i Litauen

I dagarna avgörs Europeiska U15-mästerskapen i Litauen. Hittills har man t ex kunnat beskåda en fjortonårig tjej på 48 kg som klarar 1 kg mer än mina träningspers (jag 67/80, hon 67/81):



Dagens lunchpass känns inte lika lyckat längre.

Lunchmangel

Ingen regelrätt tyngdlyftning i dag pga lite sur armbåge, men väl en massa annat. Man måste ju passa på innan gruvan stänger för renovering (se föregånde inlägg).

Jag tänkte först skippa allt som involverar (lås)grepp för armbågens skull men unnade mig lite skivstångsrodd utan låsgrepp som ändå kändes ok.

  • 5x5 böj bak, 110 kg. Bara andra gången nånsin med 5x5 på denna vikt men det kändes oförskämt lätt i dag. Kanske för att jag körde böjen först, iofs… Men en femma på 115 härnäst då.
  • Skivstångsrodd 70 kg, 5x5. Försöker dra axlarna bakåt allt vad jag kan så det ska ta ordentligt där jag är som svagast. Inga omtag från golvet utan häng genom hela seten, men är noga med att inte gunga upp vikten.
  • Min gamla favoritkombination tior good mornings och femmor strikt press på samma vikt, 5 set av varje, 50 kg. Om man försöker göra good mornings så jobbigt man kan så räcker 50 kg för mig men jag tror jag behöver mer i pressarna nu för tiden om jag ska köra femmor. Lösningen är förstås att gå upp på sjuor eller åttor i pressen nästa gång.
  • Discoonsdag: 3 set tior curl (!!!) på 30 kg. Att detta kändes mycket jobbigare än böjen på 110 kg säger kanske lite om hur klen jag är i armarna, vilket faktiskt borde berättiga curlandet. Så det så. 
Över lag väldigt bra pass, kände mig nästan chockerande stark så när som på curlarna då. Ni då, vad gjorde ni på lunchen?


måndag 2 september 2013

NOOOOOOOOOOOOO

Det kom just ett mail från ordföranden i Stockholms Atletklubb:


Nån som har tips på var i Stockholm city man kan få tyngdlyfta under de där dagarna?

Höst i kroppen

Detta har varit en riktig praktmåndag, rejält slokande hjärna och hållning som en förtvinande ormbunke vid skrivbordet. Väl på gymmet kändes det att jag hunnit bli lite frusen under dagen: Axlarna tog minst dubbelt så långt tid som vanligt att värma upp och många timmar av krokig hållning gjorde att ryggen inte ville nypa ordentligt.

Passet blev därför lite lättare: Mer ryck från höga häng upp till 55 kg, men bara tvåor drag+ryck på de sista seten. Solklart sämre ryckdag nu jämfört med perspasset i lördags, men jag intalar mig att det är nyttigt för tekniken att få lite reps i kroppen ändå.

Jag försökte prioritera relativt kontrollerade och fina reps framför viktkåthet och volym, så där jag normalt hade fortsatt med ryck en kvart till fick det bli vändningar. De kändes sjukt aviga och jag inser att jag behöver ta itu med dem på samma sätt som jag försöker göra med ryck: Identifiera svaga länkar i kroppen, filma tekniken och börja om från början med låga vikter.

Men just i dag orkade jag inte ägna mig åt så ädla sysslor så jag körde treor styrkevändningar till 70 kg, tvåor på 75 och 80 kg, sen sista 3 seten med vändning följt av 5 frontböj på samma 80 kg. Allt var fult och kändes skitjobbigt men blev i alla fall gjort. Det är klart vändningen äter lite energi men frontböjar blir så ohyggligt mycket tyngre efter en vändning. Förmodligen kommer min framtida teknikinventering avslöja en del ledtrådar här.

Jag var i alla fall mystiskt snabb på cykeln hem sen. Skulle vilja förstå varför jag i bland cyklar som en jävla velodromdemon efter ett par timmars lyftning när jag rimligen borde vara helt slut i benen.

Edit: radbrytningar hade fallit bort.

söndag 1 september 2013

Vi måste prata om ryck

Jag gillar ryck mer än stöt. There, I said it. Delvis förstås för att det var den gren som gick bäst när axlarna gjorde stöt omöjligt men också för att det liksom är något mer elegant över rörelsen, jämfört med de tvådelade vändning & stöt. I början trodde jag också att jag hade någon sorts fallenhet för ryck eftersom jag fick till "klippet" lite mer än vissa andra i nybörjargruppen som mer gjorde nån sorts muscle snatch, alltså helt utan klippträff. Jag har ju dessutom nött ryckböj flitigt hela tiden, och älskar den övningen trots de risiga positioner min (o)rörlighet i höft och fotleder orsakar.

Men ju längre tiden går desto mer uppenbart blir det att jag är rätt dålig även på ryck. På sistone har det känts som om utvecklingen gått bakåt: Jag fick ju 60 kg på klubbmästerskapet i juni men har nog inte mer än 10-15 snygga lyft på 60 sedan dess trots flera pass i veckan. 

En av de saker som fascinerar mig så mycket med tyngdlyftning är hur precis hela kroppen måste vara med och hur skoningslöst svagheter blir avslöjade. När det gäller mig och ryck lutar jag allt mer åt att det är ryggen som är den klenaste länken, att jag inte klarar att dra tillbaka axlarna och hålla stången nära när jag ska under. Det är inte bara en styrkefråga utan kanske främst teknik förstås, speciellt på de fisvikter jag håller på med, men jag har försökt stärka bröstryggen under sommaren och tror resultaten börjar komma nu.

I juni testade jag att köra ryck från klippet, utan drag, och filmade spektaklet. En kommentar jag fick på Youtube bekräftade vad jag själv anade: Jag är åt helsike för framåtfälld vilket bidrar till att jag juckar stången framåt i stället för att ge den fart uppåt, och om den loopar runt så kan jag inte sätta mig djupt utan att bomma bakåt. Här är stillbilder ur den videon, kolla hur jäkla långt framför kroppen stången hamnar (klicka för att se stort!):


Det borde inte vara så förbaskat omöjligt att få ordning på detta kan man tycka, men jag verkar inte kunna förklara för min kropp hur den ska göra. Det blir liksom sådär hur jag än gör. Men det går ju göra rätt förstås, och här är en superbra bild från världens främsta tyngdlyftningsfotograf, Hookgrip.com (alla MÅSTE like:a på Facebook):

Klicka på bilden för att komma till Hookgrips beroendeframkallande och enorma Facebook-galleri

Men skam den som ger sig, så nu har jag försökt fokusera lite mer på detta i ett par pass, och har gjort en liten film om det hela:




Om vi fokuserar på 67 kg-lyftet på slutet så finns det förstås massor att korrigera fortfarande:



  • Startposition: Jag behöver spänna upp ryggen mer. Begränsande faktor här är rörlighet kring höfterna, adduktorerna är för korta och drar i mitt bäcken tror jag. 
  • Höfterna stiger nu aningen snabbare än axlarna i första draget, de borde vara het synkade.
  • Jag kan vara mer upprätt i överkroppen vid klippet.
  • Jag är inte så explosiv, utan det är samma tempo genom hela lyftet nästan. Måste få maximal kraft vid klippet och komma nedåt mycket snabbare.
  • Stången loopar ju runt även här, måste få mer vertikal stångbana. Detta är nog prio 1 för mig.
  • Der ser lite snett ut men jag tror det är mer kameravinkeln faktiskt.

Men jaja, jag tror det tar sig ändå. Mot 70 kg!