söndag 30 juni 2013

Perssöndag

Ryckböj (overhead squat): 5 reps på 80 kg.
Böj bak: 125 kg.


torsdag 27 juni 2013

Perstorsdag


Nytt stångrack, inklusive ett gäng sprillans Eleiko.

Ryck: 64 kg.
Frivändning: 87 kg.

Jag borde givetvis inte hålla på och pressa pers utan fokusera på min risiga teknik som en ansvarstagande vuxen man, men motivationen behöver matas lite i bland också.

tisdag 25 juni 2013

Blablabla träning blablabla

Jag börjar bli rätt säker på att ryck går dåligt eftersom jag inte håller in stången mot kroppen och inte håller upp bröstet bra nog. Så fort jag tänker på detta så hamnar stången rätt även med djupt sitt. Fel blir det delvis för att jag är svag, så jag ska nog göra en massa ryckdrag.

Axlarna är ju också klena, så precis som jag alternerar front- och bakböj så ska jag köra vanliga pressar och klokov-pressar varannan gång tänkte jag. De vanliga blev i går femmor på stegen 40/45/50/53/55/53/50/45/40 kg. Hej fyrtiofem repetitioner genomkörare! Det var nog en alldeles lagom stege eftersom sista 45:an var kanske tuffaste setet, men kommer förstås viktkåthetsöka till nästa försök. Kan inte minnas att jag gjort en femma på mer än 55 förresten, tror trea på 57 eller 59 och ettor på 60 är max. Det kändes som om jag är starkare än så nu.

Böj blev femmor på 105 i går, gick bra men höfterna är lite tröga. Ska testa sidoplankan med benlyft för att få ordning där. Tror jag ska testa max nästa gång.

söndag 23 juni 2013

måndag 17 juni 2013

Måste… springa… oftare…


Bättre än sist, mest tack vare bra draghjälp från den bättre hälften, men jag måste verkligen få mer rutin på löpningen. 

söndag 16 juni 2013

Tävlingsbaksmälla

Nu är det dags för ett långt, svamligt inlägg. Förlåt.

Det blev 55, 60, 63x i ryck och 68x, 68, 71 i stöt. Bommen i ryck givetvis för att jag inte sätter mig ner och i stöt för att jag inte får igenom huvudet och wobblade i armbågen. Totalt 131 kg, där den sista ettan kom av att jag ville överträffa prognosens 130 och valde 71 i stället för planerade 70 till sista stöten.

Samtidigt som det gick precis som jag förväntade mig är jag är helt enormt missnöjd. Att jag som 92 kg man som tränat detta 3 dagar i veckan i ett halvår inte förmår lyfta mer känns pinsamt, ynkligt och löjligt. En normalbegåvad tränande person gör dessa vikter efter en månad eller två. Jag är tydligen inte normalbegåvad.

Hade jag vägt 2 kg mer hade jag varit tyngst av alla deltagare, men ändå blev jag sist av alla i herrklassen. Förväntat men inte mindre deprimerande för det. Visst, det är ju en massa medlemmar som hållit på länge och såklart är bättre, men att även tunnare och svagare killar med mindre träningstid än jag lyfte mycket mer har jag svårt att bli bekväm med.

Min tävlingsinstinkt är det ganska bra drag i. När jag växte upp var den så i obalans mot allt annat att jag knappt kunde delta i någon som helst gruppaktivitet; Jag blev helt spritt språngande jävla skogstokig om jag förlorade i något, oavsett om det var innebandy, monopol eller läxförhör om landskapsblommor. Jag har några fler vuxenpoäng på självbehärskningskontot nu för tiden så jag började inte skrika och slänga skivstänger inne på klubben, men jag känner att det är samma kokande avsky mot nederlag som puttrat igång. Jag är starkare än 60/71, jag kan rent biomekaniskt sitta i ryck och få igenom huvudet i stöt, så varför gör jag det bara inte? SKA DET VARA SÅ JÄVLA SVÅRT? Jag blir för fan helt tokig.

För att hantera det här svarta hålet i självförtroendet gick jag och tränade i dag igen. Det blev mest ryck. Jari, som hjälpte mig supermycket första gången jag besökte klubben, var där och han är verkligen, verkligen bra på att ge rätt tips. Han instruerade mig att köra ryckdrag + ryck för att få bukt med loopandet, och att ha mycket mer vikt på hälen för att inte komma för långt fram. Det gjorde att träffen mot stången hamnade längre bak över hälen än ovanför tårna, och vips loopade jag inte runt stången alls lika mycket och kunde sätta mig lättare.

Nästa tips var att hålla ryggen bättre genom draget upp förbi knäna. Någonstans vid 55-60 börjar jag gå upp snabbare med höfterna än med axlarna vilket gör att stången dinglar ut lite för långt fram och jag får det där loopandet igen. Men jag är ju utan bekymmer stark nog att hålla emot, så när Jari bara påpekade sig så löste sig det också. Allt det här har ju Helena sagt också men jag kanske behövde höra det med andra ord eller från en till person eller en dag som den här när jag är extra desperat att att bli bättre.

Det var förstås lite lurigt att byta teknik på så många punkter samtidigt som jag också försöker lära nervsystemet trycka ner röven mellan hälarna efter klippet, men av 6 ryckdrag + ryck på 60 kg klarade jag 4, och några var nog faktiskt snygga på riktigt. Alltså helt ärligt korrekta sittryck från golv på 60 kg. Det får jag ändå vara ganska nöjd över och att konsekvent få till själva sittandet börjar plötsligt kännas väldigt mycket mer realistiskt än det gjorde för ett par veckor sedan.

Sen lite laborerande med min stöt men axlarna var ömma från i går så det blev inte så mycket. Jag ska nog börja köra pushpress från utfall/stötlandning för att nöta position i alla fall. Sist klokov-pressar på 40 kg, som är sjukt jobbigt för min usla bröstrygg. Det blev 4/5/5/5/4. Klokov himself postade nyss en video där han gör treor på 125. Herrejävlagud.

Jag är i alla fall inte lika sur nu som direkt efter tävlingen. Inte så att jag sprudlar ändå, men en del av föraktet mot den egna prestationen verkar gå att kanalisera i någon sorts revanschlusta. Jag packar nog träningsväskan i morgon också.

Just ja, jag lovade ju bild på min oblyga dräkt också. Jag tänkte att det skulle vara roligt att ha på sig nåt hiskeligt neoninferno men med känslorna som kom efter tävlingen så känner jag mig mest fjantig, att jag är en pajas som spökar ut sig men inte kan lyfta. Därför kanske detta är första och sista gången ni ser mig i den här helt enastående kreationen:


Stilstudie i efterpress, bom på lågstadievikten 68 kg.

fredag 14 juni 2013

Dan före dan


Axelrörlighet: inget problem.

I morgon ska jag alltså tävla i tyngdlyftning. Klubben har fått en ett knippe sprillans Eleiko-stänger, axeln gör inte särskilt ont vid stöt just nu och jag börjar få väldigt ont om ursäkter för vad som bergis kommer vara en väldigt klen prestation.

Så här är det: Jag kommer nog ta 60, kanske 62 kg i ryck om inte nerverna spelar mig spratt. Jag bör ha 70 i stöt, kanske lite mer om jag plötsligt lär mig sticka igenom huvudet. En total på 130 är alltså det jag kan hoppas på, om jag inte bommar ut mig helt vilket förstås inte skulle förvåna någon.

Samtidigt kan jag dra 80-90 kg högt nog i ryckdrag, men faller på att jag har världens sämsta sitt. Jag styrkevänder 83 högt som fan och har säkert en bit över 90 om jag gör en riktig sittvändning men är helt katastrofalt dålig på att stöta från frontrackpositionen eftersom mitt nervsystem inte är fackmannamässigt installerat och skjuter fram höften i stället för att komma igenom med huvudet och axlarna. Får jag ha stången bak så går ju positionen alldeles lysande att nå, för då stöter jag ca 300 miljarder gånger snyggare men så funkar ju inte tyngdlyftning.

IALLAFALL, målet är härmed offentligt satt till 130 kg i totalen. Jag kommer ha kosmos minst diskreta lyftardräkt på mig (bildbevis utlovas!), bli sämst av alla deltagande killar/män men förhoppningsvis ha roligt. Återkommer med rapport.

måndag 10 juni 2013

Sista testet inför klubbmästerskapet



På lördag är det KM. Jag ska alltså tävla för första gången. Jag skäms redan.

Som förberedelse testade jag i dag vad jag ska våga ha för ingångsvikter. Stöten är förstås kass på grund av axeln så den vet jag ju kommer gå åt skogen,  men i ryck vill jag verkligen ta 60 i första så jag kan testa att komma upp lite i andra och tredje försöket. Så här kommer resultatet av dagens test: Inget är snyggt, allt är stelt, ett par missar men i alla fall 63 kg till slut.



Jag filmade stötarna också men hinner inte redigera nu för jag ska sova den ljuva återhämtningssömnen.

onsdag 5 juni 2013

Filmning, domarn!

Varför jag inte varit bättre på att filma min träning är ett mysterium, för det är väldigt svårt att ignorera teknikfelen när man ser dem i HD-upplösning. Jag är verkligen, verkligen inte begåvad på det här med tyngdlyftning.

Jag hann inte med mina utfall i går och höfterna kändes så bra att jag passade på att köra vanliga sitt i stället för splitstöt och annat exotiskt. Man ser i videon att jag har sjukt svårt att generera kraft uppåt från benen både i höftryck och i stöt, plus att jag misslyckades med att pushpressa 80 kg för ryckböj två gånger också (som jag klippte bort i filmen). Är det upphopp man ska träna kanske? Just ja, överlevde ju försöken på 60 kg höftryck men bommade ju alla försök ganska grovt pga min jättekonstiga juckteknik.

Nog snickesnackat, här kan ni se mitt viftande:


tisdag 4 juni 2013

förfall/infall/utfall/bortfall

Förfall: Jag är helt förlamande trött i dag, något av en trend senaste veckorna. Jag vet inte om det är pollen, stress eller bara gammal vanlig annalkande död men jag kan knappt tänka. Nu sitter jag t ex och bloggar i stället för att jobba. Dessutom är otroligt stel i vaderna efter en löprunda runt Årstaviken i förrgår. Det gick skitsakta, 41 minuter för 7,7 km, medan jag gjorde samma vända på 36 minuter för ett år sedan. Jag är ju 5-6 kg tyngre och har sprungit mindre i år, förstås…

Infall: Jag fick nyss för mig att jag ska försöka ta 60 kg i ryck helt utan drag, alltså med enbart utsträckning från höften/klippläget. Som mest har jag gjort en femma på 47, så jag kommer förmodligen bryta nacken men lovar att filma. Jag kan ju lätt få stången högt nog, så om jag bara tvingar mig att sitta ordentligt så ska det väl tamejfan gå vägen. Ett annat infall är inköpet av de här tightsen, från tjejshoppen Black Milk (jag köpte Medium, borde kanske tagit Large men de funkar):



Utfall: Jag är rätt dålig på att koppla in rumpan och baksida lår i drag från golvet tror jag, så eftersom böj ogillas av höfterna ska jag göra en jävla massa utfall och stärka upp aktern lite.
Edit: Just ja, glömde en utfallsgrej: Förr i tiden var det vanligare att köra ryck med utfall. Eftersom jag har så svårt att få till mitt sitt kanske det vore roligt att testa tänker jag, men det kommer ju bergis kännas sjukt konstigt. Det ser ut så här i alla fall:



Bortfall: I torsdags hade vi nån sorts jobbspex (a.k.a. öl & brännboll) så jag missade träningen, i lördags var det inget ledarlett pga lag-SM (SAK tog brons i damklassen och blev 4 bland herrarna!), i övermorgon torsdag har jag en DJ-spelning och vem vet vad som händer på lördag. Facit är i alla fall att det blivit väldigt lite ledarlett på sistone, men det är väl ändå för sent att försöka rädda min teknik inför klubbmästerskapet den 15:e.