Med high bar har jag bara gjort singlar på 120 kg i knäböj, men kan den här tjejen göra 5 på 115, men den där vandrande-pinne-kroppen dessutom, så ska väl fanemej jag också greja det:
Jag ska testa i morgon och lovar på heders att erkänna nederlag om det skiter sig. Jag lovar även att komma med väldigt långsökta bortförklaringar.
måndag 6 augusti 2012
söndag 5 augusti 2012
OS-lyftningen
Kollar ni nåt på OS-lyftningen? Ilya Ilin levererade här om dagen men Klokov och Akkayev har båda mystiskt droppat ur 105kg-klassen och flera Ukrainare har också försvunnit. Visst kan det vara riktiga skador i vissa fall, men det känns väldigt mycket som om de överaskats av att WADA visat sig ha någon sorts professor Balthazar-test för att upptäcka den senaste varianten av dunderhonung som de tagit. Så nu väljer de hellre att dra sig ur än att åka på 4 års avstängning och därmed även missa nästa OS. Jag hoppas jag har fel, men kom igen... jag har ju aldrig fel.
Om man dessutom väger in t ex hur Armeniens Meline Daluzyan ser ut så blir det ganska svårt att låtsas som om doping inte är en extremt stor faktor inom tynglyftning. Sen fattar jag varför vissa väljer att ta de riskerna och bli världsbäst hellre än att skippa fusket och vara garanterat chanslös: I de stora lyftarländerna kan man leva på lön från staten om man är framgångsrik, så att spritsa hästmedicin i skinkan är många gånger skillnaden mellan att aldrig kunna leva på sin sport och att kunna träna på heltid med en inkomst klart över riksgenomsnittet.
Jag hoppas i alla fall att Albegov och Salimi får en bra duell i 105+ på tisdag. Jag hejjar lite på Albegov eftersom han har mäktigare lår. Jag utgår från att båda byggt upp sin fysik och styrka med hjälp av lite mer än färska grönsaker och friskt humör, men om alla gör det så är det väl rättvist och mäktiga lyft är mäktiga lyft.
tisdag 31 juli 2012
Ola Blir Odisciplinerad
Det där programmet jag ljög ihop har jag inte följt alls, eftersom det här med lata semesterdagar och kopiösa mängder pansarbrytande öl var mycket roligare. Jag drack öl i går kväll, till exempel. Men jag måste rycka upp mig med träningsdisciplinen och programlydnaden så jag får ut nåt av skivstångandet och inte bara vankar runt och våndas över vad jag borde göra.
Jag har i alla fall sprungit lite då och då (och det går bra, tackar som frågar) men hade 3 veckor uppehåll från alla gymbesök. Nu har jag lyckats hiva lite skivstång igen, mest OH-squats men även lite splitstötar på 60 kg och vanliga front- och bakböj såklart. Tyvärr är jag klen i axlar och bål i allt sånt, så jag har skippat ryck för att fokusera lite mer på positionerna. Jag tror hälsenorna faktiskt börjar bli en aning vigare, men helvete så jobbigt det är att få resultat av den stretchingen och jag är inte i närheten av att kunna köra axelpressar från botten av en frontböj, ens med tom stång. I teorin skulle man t ex kunna vara såhär stört stark:
Det har blivit en massa OH-squat (femmor på 50-55 beroende på dagsform) och lite bänkpress eftersom jag har så orimligt klena pattar. Låren är ju inte pinnsmala tänkte jag, så varför inte discogymma lite och få nån fart på överkroppen också? Jag blir inte yngre så jag har inte jättemånga år på mig att se toppsportig ut (här kan ni kanske harkla er lite och ställa följdfrågor om mina öl- och chipsvanor). Jag tror stabiliteten i OH-squat behöver lite mer tryck i bröst och framsida axel så där har jag ju en till ursäkt.
MEN, så bildgooglade jag cyklisten Robert Förstemann och nu tänker jag viga resten av livet åt knäböj.:
(OBS, han har en genetisk sjukdom som man tydligen inte kan knäböja sig till.)
Bilden stulen på internet.
Jag har i alla fall sprungit lite då och då (och det går bra, tackar som frågar) men hade 3 veckor uppehåll från alla gymbesök. Nu har jag lyckats hiva lite skivstång igen, mest OH-squats men även lite splitstötar på 60 kg och vanliga front- och bakböj såklart. Tyvärr är jag klen i axlar och bål i allt sånt, så jag har skippat ryck för att fokusera lite mer på positionerna. Jag tror hälsenorna faktiskt börjar bli en aning vigare, men helvete så jobbigt det är att få resultat av den stretchingen och jag är inte i närheten av att kunna köra axelpressar från botten av en frontböj, ens med tom stång. I teorin skulle man t ex kunna vara såhär stört stark:
Det har blivit en massa OH-squat (femmor på 50-55 beroende på dagsform) och lite bänkpress eftersom jag har så orimligt klena pattar. Låren är ju inte pinnsmala tänkte jag, så varför inte discogymma lite och få nån fart på överkroppen också? Jag blir inte yngre så jag har inte jättemånga år på mig att se toppsportig ut (här kan ni kanske harkla er lite och ställa följdfrågor om mina öl- och chipsvanor). Jag tror stabiliteten i OH-squat behöver lite mer tryck i bröst och framsida axel så där har jag ju en till ursäkt.
MEN, så bildgooglade jag cyklisten Robert Förstemann och nu tänker jag viga resten av livet åt knäböj.:
(OBS, han har en genetisk sjukdom som man tydligen inte kan knäböja sig till.)
Bilden stulen på internet.
torsdag 5 juli 2012
Självbedrägeri
Det här schemat jag ljög ihop förra veckan har ju givetvis inte hållit alls. Jag har iofs tränat 3 av 4 dagar den här veckan men hittills noll besök på atletklubben och bara ett enda teknikpass, som jag i dag rev av på Sats på egen hand, nu när Marievik-anläggningen runt knuten reparerat sin lyftplattform. Det blev 12 nya ryck för 50 totalt (halvvägs!) men jag fångar i styrkeryckposition hela tiden. Jag kan ju skylla på att 40 är lite för lätt men det går givetvis att utföra en komplett rörelse med mottagning i bottenposition även utan maxvikt. Jag över vidare.
Just för att vänja mina gubbleder vid bottenpositionen lite mer så slängde jag in 5 set OH-squat också: 5 repetitioner vardera med 20, 40, 42,5, 45, 47,5 kg. Trodde jag. Det visade sig att i stället för 2,5 och 1,25 kg-vikterna hade jag använt 5 och 2,5 kg. Det betyder att jag faktiskt körde 20, 40, 45, 50, 55 kg. Jag tyckte det var lite kärvt i sista men tänkte att det berodde på att jag kört ryck innan. Så där lurade jag mig själv till personbästa helt plötsligt, dagens bästa överraskning. Jag borde ju faktiskt klara 60 kg också.
Stöt har jag inte övat alls. Jag frivänder upp vikten efter missar i ryck men det är allt. Om mottagningen i ryck känns avig längst ner i böjen så är det inget mot hur illa ställt det är med vändningarna. Jag orkar inte med fler motgångar samtidigt så det får bli fokus på ryck och rörlighet nu så kanske vändningarna ("cleans") löser sig sen. Om nån Stockholmsläsare med elitkoll på sånt vill lära mig så säg till.
Just för att vänja mina gubbleder vid bottenpositionen lite mer så slängde jag in 5 set OH-squat också: 5 repetitioner vardera med 20, 40, 42,5, 45, 47,5 kg. Trodde jag. Det visade sig att i stället för 2,5 och 1,25 kg-vikterna hade jag använt 5 och 2,5 kg. Det betyder att jag faktiskt körde 20, 40, 45, 50, 55 kg. Jag tyckte det var lite kärvt i sista men tänkte att det berodde på att jag kört ryck innan. Så där lurade jag mig själv till personbästa helt plötsligt, dagens bästa överraskning. Jag borde ju faktiskt klara 60 kg också.
Stöt har jag inte övat alls. Jag frivänder upp vikten efter missar i ryck men det är allt. Om mottagningen i ryck känns avig längst ner i böjen så är det inget mot hur illa ställt det är med vändningarna. Jag orkar inte med fler motgångar samtidigt så det får bli fokus på ryck och rörlighet nu så kanske vändningarna ("cleans") löser sig sen. Om nån Stockholmsläsare med elitkoll på sånt vill lära mig så säg till.
onsdag 4 juli 2012
Den här utlovade Starting Strength-utvärderingen
Att jag ska orka skriva någon seriös utvärdering av mitt försök att köra Staring Strength ser allt mindre sannolikt ut. Dels för att jag är lat och dels för att jag inte har så mycket att säga. Det var jättenyttigt att följa ett program noga och jag kommer nog göra det fler gånger och över längre tid (men andra program). Att läsa på om biomekanik, hur man ska sköta andningen mellan repetitionerna, säkerhet och en massa om lyftteknik var väldigt bra och jag rekommenderar boken till alla som är intresserad av något av det där. Jag fick ut mycket mer av boken än av hundratals timmar trålande av internetforum på den punkten.
Vad jag inte rekommenderar är "low bar" knäböj. Dels för att jag själv fick så förbannat ont i armbåge och axel av det och faktiskt fortfarande är känslig där, och dels för att ju mer jag läser på om olympiska lyft och generell skivstångsträning så verkar low bar-tekniken ha väldigt klent existensberättigande.
På Glenn Pendlays forum finns en tråd där man för miljonte gången ältar detta med low bar vs high bar som jag tycker är väldigt läsvärd. Har man vant kroppen vid low bar-varianten så har man väldigt, väldigt mycket att lära om den dag man ska börja med olympiska lyft. Detta brottas jag tyvärr med själv nu. Som de påpekar ganska tydligt i tråden är problemet inte i första hand stångens position på ryggen—det skiljer kanske 10 cm i bästa fall—utan hur fot-, knä- och höftled positioneras i relation till varandra i bottenläget. Kolla på bilden ovan (som jag stal ur den där tråden): Medhigh bar low bar enligt Rippetoe-skolan är man som figur B i botten medan high bar, förutsatt att man kan bygga upp tillräcklig rörlighet, är närmare figur A. Fundera nu på vilken av de två som är mest lämpade för att hålla en vikt på raka armar.
Kruxet är att sätta sig ner mellan fötterna i stället för att skjuta ut röven som en lastkaj bakåt. Jag har alldeles åt helvete för orörliga fotleder—notera att figur A har extremt brant vinkel där—och hela bäckenet och insida lår behöver bli rörligare. Hälsenorna är kanske det mest svårstretchade man har, men jag nöter vidare.
Starting Strength-boken är ändå bra med alla diagram och insikter den ändå bjuder på, men ska läsas med kritiska ögon. Jag kommer aldrig mer böja low bar men det kanske passar för andra, lite beroende på hur man är byggd. Mer om det i den där tråden på pendlayforum.com. Jag tycker programmet i sig är bra och jag kommer fortsätta med marklyft, axelpressar, bänkpress och förstås böj. Starting Strength i bemärkelsen program plus bok är och förblir en utmärkt startpunkt för den som vill bygga styrka och lära sig lyften på ett säkert sätt. Skit i low bar bara.
Vad jag inte rekommenderar är "low bar" knäböj. Dels för att jag själv fick så förbannat ont i armbåge och axel av det och faktiskt fortfarande är känslig där, och dels för att ju mer jag läser på om olympiska lyft och generell skivstångsträning så verkar low bar-tekniken ha väldigt klent existensberättigande.
På Glenn Pendlays forum finns en tråd där man för miljonte gången ältar detta med low bar vs high bar som jag tycker är väldigt läsvärd. Har man vant kroppen vid low bar-varianten så har man väldigt, väldigt mycket att lära om den dag man ska börja med olympiska lyft. Detta brottas jag tyvärr med själv nu. Som de påpekar ganska tydligt i tråden är problemet inte i första hand stångens position på ryggen—det skiljer kanske 10 cm i bästa fall—utan hur fot-, knä- och höftled positioneras i relation till varandra i bottenläget. Kolla på bilden ovan (som jag stal ur den där tråden): Med
Kruxet är att sätta sig ner mellan fötterna i stället för att skjuta ut röven som en lastkaj bakåt. Jag har alldeles åt helvete för orörliga fotleder—notera att figur A har extremt brant vinkel där—och hela bäckenet och insida lår behöver bli rörligare. Hälsenorna är kanske det mest svårstretchade man har, men jag nöter vidare.
Starting Strength-boken är ändå bra med alla diagram och insikter den ändå bjuder på, men ska läsas med kritiska ögon. Jag kommer aldrig mer böja low bar men det kanske passar för andra, lite beroende på hur man är byggd. Mer om det i den där tråden på pendlayforum.com. Jag tycker programmet i sig är bra och jag kommer fortsätta med marklyft, axelpressar, bänkpress och förstås böj. Starting Strength i bemärkelsen program plus bok är och förblir en utmärkt startpunkt för den som vill bygga styrka och lära sig lyften på ett säkert sätt. Skit i low bar bara.
fredag 29 juni 2012
Ola Blir Sur
Klämde in ett litet SAK-pass i dag ändå, mest för att försöka förtränga att humöret, under vad som var tänkt att bli den sista arbetsdagen
innan semestern, eskalerat till kategorin "Krakatau
1883". Detta eftersom universum, ödet och Den Mörke Fursten kommit överens om att unisont kissa mig rakt i ansiktet i 9 timmar.
Det blev 14 nya ryck (38 totalt nu), en sönderriven en blåsa i handflatan, skitklena vikter i böj, okej i OH-squat, skitvikter i axelpress. Det funkade tyvärr inte att avreagera sig på skivstången, jag kände mig bara matt och tom. Lite trevligt ändå att Janne och Jari var där och kom med tekniktips. Jag hoppas att mitt humör inte lös igenom för mycket.
Nu ska jag kolla på Louie och om inte han gör mig på bättre humör får jag kanske hatspringa ett par mil i morgon. NEJ JUST JA, måste ju jobba på första semesterdagen. Kosmos, skit dig rakt i gomseglet din sadistiske jävel.
Det blev 14 nya ryck (38 totalt nu), en sönderriven en blåsa i handflatan, skitklena vikter i böj, okej i OH-squat, skitvikter i axelpress. Det funkade tyvärr inte att avreagera sig på skivstången, jag kände mig bara matt och tom. Lite trevligt ändå att Janne och Jari var där och kom med tekniktips. Jag hoppas att mitt humör inte lös igenom för mycket.
Nu ska jag kolla på Louie och om inte han gör mig på bättre humör får jag kanske hatspringa ett par mil i morgon. NEJ JUST JA, måste ju jobba på första semesterdagen. Kosmos, skit dig rakt i gomseglet din sadistiske jävel.
torsdag 28 juni 2012
24 down, 76 to go
12 nya fina 40kg-ryck i dag, om man med "fina" menar "graciös som en snedlastad torktumlare på skridskor". Jag fick upp dem i alla fall. Jag gör 5 set om 3, så det var 3 missar, men ändå 2 set där alla 3 rycken satt som de skulle. Två av missarna kunde kanske räknas som godkänt om man bara tänker att stången ska till raka armar, men det var lite press eftersom jag inte låste ut armarna ordentligt i mottagningen. Jag fick inte lika ont i händerna tack vare normaltjock stång och att den var lite mer nednött.
Man hade ju kunnat hoppas att tekniken ska bli bättre, men för varje pass kommer jag bara til fler insikter om fel jag gör. Det största problemet är väl att när jag försöker fånga stången djupt (och inte fånga högt och SEN gå ner i böjen) så hoppar jag ut jättebrett med fötterna. Jag tror det är dålig förmåga att spänna upp ryggen ordentligt som gör att jag kompenserar med bredden, för då är det lite lättare att hålla ryggen vertikal. I ryck är jag väldigt långsam ner under stången också känns det som. Jag försökte öva på hastighet med bara stången men behöver köra mer sånt.
Appropå ryggen har jag svårt att få till riktigt bra svank i bottenpositionen också. Utöver mina armeringsjärnsstela fotleder är det säkert höft och bäcken som kärvar. Jag har börjat göra böj på 60-70 kg med långa pauser i djupaste botten för att träna positionen och det känns lovande hittills. Disclaimer: Gammal hund, sitta, osv.
En sak var bättre i dag i alla fall: Jag började tänka mer att jag ska hoppa uppåt, för jag har fått lite för mycket fokus på höftens träff mot stången. Nu när den träffen börjar sitta och jag lägger till lite mer uppåthopp så flyger stången upp mycket lättare. Det ska bli kul att bli ännu bättre på den delen.
I stöt är det ännu värre. Eller nja, själva stöten går ganska fint måste jag säga; Jag är inte toppenbra på att skjuta ifrån med hälarna vilket gör att jag inte får ut så mycket tryck som jag borde, men jag tror jag har konsekvent fotposition, låser ut ordentligt och sådär. Här är största bekymret i stället när jag ska fånga stången på framsida axlar. Det känns som om jag cyklande försöker ta emot 30 kg äpplen som faller från ett lastbilsflak framför mig och handlederna fladdrar runt värre än slutnumret i en After Dark-krogshow. Jag gjorde bara 3 på 60 kg i dag för allt kändes så otroligt dåligt.
Inga pass på atletklubben den här veckan pga arbetsschema mm men nytt försök nästa vecka. Då kanske stöt ska få lite välbehövligt fokus innan jag har ihjäl någon (t ex mig själv) med mitt flaxande.
Man hade ju kunnat hoppas att tekniken ska bli bättre, men för varje pass kommer jag bara til fler insikter om fel jag gör. Det största problemet är väl att när jag försöker fånga stången djupt (och inte fånga högt och SEN gå ner i böjen) så hoppar jag ut jättebrett med fötterna. Jag tror det är dålig förmåga att spänna upp ryggen ordentligt som gör att jag kompenserar med bredden, för då är det lite lättare att hålla ryggen vertikal. I ryck är jag väldigt långsam ner under stången också känns det som. Jag försökte öva på hastighet med bara stången men behöver köra mer sånt.
Appropå ryggen har jag svårt att få till riktigt bra svank i bottenpositionen också. Utöver mina armeringsjärnsstela fotleder är det säkert höft och bäcken som kärvar. Jag har börjat göra böj på 60-70 kg med långa pauser i djupaste botten för att träna positionen och det känns lovande hittills. Disclaimer: Gammal hund, sitta, osv.
En sak var bättre i dag i alla fall: Jag började tänka mer att jag ska hoppa uppåt, för jag har fått lite för mycket fokus på höftens träff mot stången. Nu när den träffen börjar sitta och jag lägger till lite mer uppåthopp så flyger stången upp mycket lättare. Det ska bli kul att bli ännu bättre på den delen.
I stöt är det ännu värre. Eller nja, själva stöten går ganska fint måste jag säga; Jag är inte toppenbra på att skjuta ifrån med hälarna vilket gör att jag inte får ut så mycket tryck som jag borde, men jag tror jag har konsekvent fotposition, låser ut ordentligt och sådär. Här är största bekymret i stället när jag ska fånga stången på framsida axlar. Det känns som om jag cyklande försöker ta emot 30 kg äpplen som faller från ett lastbilsflak framför mig och handlederna fladdrar runt värre än slutnumret i en After Dark-krogshow. Jag gjorde bara 3 på 60 kg i dag för allt kändes så otroligt dåligt.
Inga pass på atletklubben den här veckan pga arbetsschema mm men nytt försök nästa vecka. Då kanske stöt ska få lite välbehövligt fokus innan jag har ihjäl någon (t ex mig själv) med mitt flaxande.
tisdag 26 juni 2012
Uppryckning
I morse körde jag på närmast-hemma-gymmet Sats Marievik, men de har fortfarande en stor grop i golvet där lyftarplattformen fanns förut. Tydligen har hela golvkonstruktionen gått i flisor av att någon släppt tunga saker. Jag inbillar mig att när man ställer in en lyftarplattform och 250 kg fria vikter så uppstår frågan "kommer det här hålla nu då" ganska naturligt, men nuvar tydligen golvet gjort av typ wellpapp och måste repareras. Även på övervåningen där PT-hörnan har en 10 kg teknikstång så var det ett stort hål i golvet vilket är lite mer imponerande med tanke på att tyngsta viktskivorna där är 10 kg. När jag var på väg därifrån kom det lite svartmuskiga män med verktyg och plåtbalkar, men tills de är färdiga med reparationerna nedgraderas härmed Sats Marievik till 0 av 5 möjliga i tynglyftarbetyg.
Jag lyckades hitta en lite fläck på övervåningen utan golvkratrar och hann efter idogt uppvärmande och tekniknötande på lägre vikter beta av 12 korrekta ryck på 40 kg. När vikten är så låg kan man hålla i stången även om man bommar, så det uppstod tack och lov inga nya golvhål. Jag har nu alltså 88 ryck kvar innan jag får lägga på vikt, och eftersom jag fortfarande har väldigt ojämn teknik och missar för att jag t ex glömmer dyker ner under stången (bra Ola…) så är jag inte ens säker på att 100 kommer vara nog. De sista 3 kompletterade jag med 5 OH-squat efter varje fullbordat ryck men jag är fortfarande instabil där. Kanske borde mygla in mer sånt så blir jag tryggare med att fånga stången i bottenläget också.
I ryck känns tyngdlyftningsstänger lite obekvämt tunna i mina ovana händer. En bonusjobbig grej är att Eleikos teknikstänger, som den jag använde i dag, verkar ha ännu tunnare diameter så nu är nävarna helt uppslitna trots magnesium och fjuttvikter. Framför allt är det ute vid lillfingrarna som jag får enorma valkar, hur jag än smörjer, filar och slipar. Huden veckas liksom där inne i greppet hur jag än bär mig åt. Är det möjligen nån av er läsare som också har jättehänder och lyckats få ryckgrepp att kännas som något annat än en metafor för att skära fetaost med stavmixer?
Jag lyckades hitta en lite fläck på övervåningen utan golvkratrar och hann efter idogt uppvärmande och tekniknötande på lägre vikter beta av 12 korrekta ryck på 40 kg. När vikten är så låg kan man hålla i stången även om man bommar, så det uppstod tack och lov inga nya golvhål. Jag har nu alltså 88 ryck kvar innan jag får lägga på vikt, och eftersom jag fortfarande har väldigt ojämn teknik och missar för att jag t ex glömmer dyker ner under stången (bra Ola…) så är jag inte ens säker på att 100 kommer vara nog. De sista 3 kompletterade jag med 5 OH-squat efter varje fullbordat ryck men jag är fortfarande instabil där. Kanske borde mygla in mer sånt så blir jag tryggare med att fånga stången i bottenläget också.
I ryck känns tyngdlyftningsstänger lite obekvämt tunna i mina ovana händer. En bonusjobbig grej är att Eleikos teknikstänger, som den jag använde i dag, verkar ha ännu tunnare diameter så nu är nävarna helt uppslitna trots magnesium och fjuttvikter. Framför allt är det ute vid lillfingrarna som jag får enorma valkar, hur jag än smörjer, filar och slipar. Huden veckas liksom där inne i greppet hur jag än bär mig åt. Är det möjligen nån av er läsare som också har jättehänder och lyckats få ryckgrepp att kännas som något annat än en metafor för att skära fetaost med stavmixer?
måndag 25 juni 2012
onsdag 20 juni 2012
Semesterschemat
Nu har jag hafsat runt utan någon särskild plan för ett enda träningspass i ett gäng månader och även om den sortens träningsanarkism varit trevlig så börjar min inte Alejandro Fuentes Bergström sakna det där med struktur. Jag vill bli starkare igen och jag vill verkligen bli bra på de olympiska lyften, så nu ska jag fanemej göra 100 korrekta ryck på 40 kg innan jag ökar vikt mer.
Ja, HUNDRA.
I går tänkte jag att jag kunde greja 50 eftersom 45 gick exalterande lätt, men sen brände jag av säkert 15 misslyckade försök i rad. Vad som händer när min inre surjämte vägrar acceptera nederlag på det där sättet är att jag inte lär kroppen att genomföra rörelsen rätt eftersom den aldrig fullbordas.
Missarna beror på teknik och inte styrka eftersom jag kan ta 50 i overhead squat utan för mycket bekymmer, men jag lyckas uppenbarligen inte placera kroppen under stången korrekt när det ska göras i ryck. Jag filmade några försök på slutet (nej, ni får inte se, än) och jag har så hiskeliga och uppenbara teknikbrister att det över huvud taget inte är läge att tänka på vikter. Så nu ska jag göra 100 st på måttliga 40 kg för att avprogrammera de fel jag gjorde. Kanske inte i rad, men det vore ju coolt.
I stöt tänker jag att 60 kg kan funka. det är egentligen lite för lätt i själva stötmomentet eftersom jag i det närmaste kan pressa den vikten och jag vill ha något som jag MÅSTE stöta för att klara, men igen är det teknik jag ska träna och inte maxvikter. Dessutom fick jag ont i armbågen i går när jag lyckades fulfånga en på 70 kg som jag fått för långt ut från kroppen. Så även här ska jag göra 100 innan det blir mer vikt.
Tyngdlyftningen ska kompletteras med lite styrkebitar och löpning för att ge följande veckoschema:
Kör jag det där till i typ september så är det ju själva fan om jag inte ska få ordning på både styrka och teknik. När jag tänker att jag kanske bara är 12 veckor från 65 i ryck och 85 i stöt blir jag svinpeppad och vill gå och träna NU DIREKT. Men jag har ätit pizza och är svinmätt så det får bli i morgon.
Den här missade jag. Också.
I går tänkte jag att jag kunde greja 50 eftersom 45 gick exalterande lätt, men sen brände jag av säkert 15 misslyckade försök i rad. Vad som händer när min inre surjämte vägrar acceptera nederlag på det där sättet är att jag inte lär kroppen att genomföra rörelsen rätt eftersom den aldrig fullbordas.
Missarna beror på teknik och inte styrka eftersom jag kan ta 50 i overhead squat utan för mycket bekymmer, men jag lyckas uppenbarligen inte placera kroppen under stången korrekt när det ska göras i ryck. Jag filmade några försök på slutet (nej, ni får inte se, än) och jag har så hiskeliga och uppenbara teknikbrister att det över huvud taget inte är läge att tänka på vikter. Så nu ska jag göra 100 st på måttliga 40 kg för att avprogrammera de fel jag gjorde. Kanske inte i rad, men det vore ju coolt.
I stöt tänker jag att 60 kg kan funka. det är egentligen lite för lätt i själva stötmomentet eftersom jag i det närmaste kan pressa den vikten och jag vill ha något som jag MÅSTE stöta för att klara, men igen är det teknik jag ska träna och inte maxvikter. Dessutom fick jag ont i armbågen i går när jag lyckades fulfånga en på 70 kg som jag fått för långt ut från kroppen. Så även här ska jag göra 100 innan det blir mer vikt.
Tyngdlyftningen ska kompletteras med lite styrkebitar och löpning för att ge följande veckoschema:
- Måndagar: Tyngdlyftningsteknik hos Stockholms Atletklubb.
- Tisdagar: Tunga böj, marklyft med ryckgrepp och lite annan ryggstyrka som t ex good mornings, RDL eller kettlebellsvingar.
- Onsdag: Beroende på form val mellan vila, löpning eller styrkekondis. Tänker återuppta det här med 100 burpees på tid. Jag måste ju under 10 minuter i alla fall.
- Torsdag: Tyngdlyftningsteknik hos Stockholms Atletklubb.
- Fredag: Tunga frontböj, konventionella marklyft, bänkpress och magövningar.
- Helg: löpning nån av dagarna.
Kör jag det där till i typ september så är det ju själva fan om jag inte ska få ordning på både styrka och teknik. När jag tänker att jag kanske bara är 12 veckor från 65 i ryck och 85 i stöt blir jag svinpeppad och vill gå och träna NU DIREKT. Men jag har ätit pizza och är svinmätt så det får bli i morgon.
måndag 18 juni 2012
Men hur går det då?!
Jag tränar vidare men lite planlöst och utan nämnvärda resultat, så det har varit lite ont om bloggarinspiration på sistone. Axlarna har varit stela och sura så tyngdlyftningen har legat lite på is också.
Det jag fått bevisat för mig allt mer på sista tiden är att man inte kan bli bra på allt samtidigt. Jag springer/går/cyklar mycket mer nu än i vintras och även om jag inte trodde det skulle göra så mycket skillnad för en novis som jag så blir den rena styrkan kännbart lidande av alla kondisgrejer. Jag blir seg och uthållig, men det explosiva trycker har gått i ide. Jag kan nog inte skylla det till 100% på Sats vedervärdiga livsgnistesläckande "musik" heller.
Så när jag springer och lyssnar på bra musik går det såhär:
.PNG)
Och när jag cyklat så lungorna brinner och direkt efteråt försöker lyfta saker till tonerna av Sats-dynga blir det bara 100 kg i böj och 65 i bänk. 120/75 kom tillbakaaaaa jag saknar er!
Det jag fått bevisat för mig allt mer på sista tiden är att man inte kan bli bra på allt samtidigt. Jag springer/går/cyklar mycket mer nu än i vintras och även om jag inte trodde det skulle göra så mycket skillnad för en novis som jag så blir den rena styrkan kännbart lidande av alla kondisgrejer. Jag blir seg och uthållig, men det explosiva trycker har gått i ide. Jag kan nog inte skylla det till 100% på Sats vedervärdiga livsgnistesläckande "musik" heller.
Så när jag springer och lyssnar på bra musik går det såhär:
Och när jag cyklat så lungorna brinner och direkt efteråt försöker lyfta saker till tonerna av Sats-dynga blir det bara 100 kg i böj och 65 i bänk. 120/75 kom tillbakaaaaa jag saknar er!
måndag 4 juni 2012
Sommartider, hej hej
Det har varit lite si och så med mitt tränande på sistone pga en massa jobb och t ex DJ-spelningar på ockulta skogsrave, vilket också drabbat bloggens uppdateringsfrekvens. När tightsen väl åkt fram så har löpningen fått stå åt sidan för skivstångsjonglerandet och det har mest blivit en massa pilligt tekniknötande i stället för tunga grejer som biter på riktigt. Vändningar ("cleans") har jag inte kört så mycket eftersom ryck hittills är roligare. Så man kan väl säga att jag tränat ryck och inte så mycket mer.
I helgen konsumerade jag ca 9000 kcal chips och rusdryck på ett bröllop i stället för att röra på mig, vilket gjorde att dagens 42,5 kg i ryck inte blev riktigt halva kroppsvikten, något som annars hade kunnat vara en fin milstolpe. Jag tjurade mig igenom 50 kg i OH-squat så det väl snart bli lite mer i ryck också men tekniken är klurig. Jag tror tyvärr mina axlar (deltoid lateralis) är lite halvskadade efter att jag försökte göra ultradjupa dips förra veckan (betyg: onödigt), för de ömmar nu som fanken första kvarten när jag kör ryck. Men de ska ändå få vila lite eftersom jag och fruntimret lite spontant drar till Barcelona i morgon, vilket innebär träningsuppehåll nästan hela veckan. Det ska vi kompensera med en löprunda i kväll, så jag kan få skryta över att ha tränat två pass på samma dag.
Rent allmänt blir det väl lite såhär på sommaren: Det ska badas och ölas och solas och resas och rejvas, så 5-6 pass i veckan blir det väl inte igen förrän i höst.
I helgen konsumerade jag ca 9000 kcal chips och rusdryck på ett bröllop i stället för att röra på mig, vilket gjorde att dagens 42,5 kg i ryck inte blev riktigt halva kroppsvikten, något som annars hade kunnat vara en fin milstolpe. Jag tjurade mig igenom 50 kg i OH-squat så det väl snart bli lite mer i ryck också men tekniken är klurig. Jag tror tyvärr mina axlar (deltoid lateralis) är lite halvskadade efter att jag försökte göra ultradjupa dips förra veckan (betyg: onödigt), för de ömmar nu som fanken första kvarten när jag kör ryck. Men de ska ändå få vila lite eftersom jag och fruntimret lite spontant drar till Barcelona i morgon, vilket innebär träningsuppehåll nästan hela veckan. Det ska vi kompensera med en löprunda i kväll, så jag kan få skryta över att ha tränat två pass på samma dag.
Rent allmänt blir det väl lite såhär på sommaren: Det ska badas och ölas och solas och resas och rejvas, så 5-6 pass i veckan blir det väl inte igen förrän i höst.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)