…kallas tydligen det sinnelag man lätt hamnar i när man tränar ryck och bara ska testa en gång till… och en till… och så vidare tills evighetens solnedgång stundar. Gymlegender berättar om folk som nött i timmar (!) på samma vikt innan de satt den, eller än värre, fått ge upp.
Min träskvisit i kväll var ganska trevlig med NOLL bom på hela passet faktiskt, vilket nånstans borde vittna om att jag blivit mer konsekvent i min teknik. Visst, gubbhöfternas omedgörlighet gjorde först att djupt sitt i böj kändes som något från Spanska Inkvisitionen, men efter idogt stretchförhandlande gick de med på eld upphör och lät mig hållas resten av passet.
Jag körde femmor med först ryck från klippet, såhär fast fånga högt:
…sen drag längs halva låret och sist från knäna på 20, 30, 40 kg (alltså 45 ryck totalt bara där). Därefter treor från golvet på 40, 44, sedan treor från knäna på 44, 44, 48, 48, 50. Den sista där var nån sorts personbästa eftersom jag bara gjort en etta på femtio förut men nu när jag fattar hur man får fart på stången fångar jag superhögt, nästan helt rak. Bara för att få bocka av ett personbästa gjorde jag en till på 52 också, även den rätt hög. Det är förstås otroligt fisiga vikter och jag kan nog ta mer om jag fångar i riktigt sittdjup, men min teknik klarar nog inte mer utan att jag blir graciös som en epileptiker på rullskridskor. Jag tror det blev totalt kanske 65-70 ryck så givetvis slet jag upp två hudflikar i händerna också—jag måste skaffa dragremmar.
Eftersom jag gör pullups, dips och magövningar med den ivriga förtjusningen hos barn som serveras stuvad blomkål så avslutade jag i stället med lite ryckböj på 50, 55 och 60 men axlarna var rätt slut så jag fick ge mig. Allra sist blev det treor frontböj på 50 (med paus), 70, 80, 85, 85, 85. Lovar mig själv lite pullups i morgon, enligt den där illa efterlevda regeln om att jag inte får köra böj igen utan att ha gjort såna emellan.
tisdag 29 januari 2013
söndag 27 januari 2013
Ovilodagen
Eftersom jag inte körde någon böj efter tyngdlyftningen i går fick jag blidka lårgudarna med ett söndagspass. Resultat:
Böjen kändes bra, det är lite motigt med 100 men uppenbarligen kan jag göra rätt många. Höfterna vill stiga för fort och jag måste få dem mer framåt på uppvägen. Ryggen är en svag länk men det kan vara något mer kring höften också, har svårt att riktigt känna in exakt vad som strular.
Pressar kändes bättre än på länge men det var förstås låga vikter. Pushpressarna behöver bättre timing.
Jag är så svag i pullups att jag gråtskäms. MÅSTE nöta dem oftare.
Jag tänkte försöka köra tyngdlyftning, frontböj och kanske lite armar på atletklubben på tisdag kväll om någon vill haka på. Nu ska jag äta semla. Igen.
- 5 x 5 böj på 100 kg
- Strikt press, femmor på 40/45/47,5/50
- Pushpress, femmor på 50/55/55
- Pullups, 5/4/3
- Hoppa-upp-och-hålla-emot-pullups, ca 10 sekunder superlångsam nedväg, 3/2/2
- Latsdrag, superstrikt med position som härmar tyngdpunkt vid pullups, 8/8/8/8 (oklar vikt pga märkligt graderad maskin. Typ halva viktmagasinet kanske? Orkade inte tior)
- Diverse maggrejer med och utan jätteboll som jag inte orkar beskriva i detalj
- Två styrkeryck med en teknikstång som låg laddad med 30 kg, tills jag insåg att teknikstänger skär som ståltråd i mina härjade händer
Böjen kändes bra, det är lite motigt med 100 men uppenbarligen kan jag göra rätt många. Höfterna vill stiga för fort och jag måste få dem mer framåt på uppvägen. Ryggen är en svag länk men det kan vara något mer kring höften också, har svårt att riktigt känna in exakt vad som strular.
Pressar kändes bättre än på länge men det var förstås låga vikter. Pushpressarna behöver bättre timing.
Jag är så svag i pullups att jag gråtskäms. MÅSTE nöta dem oftare.
Jag tänkte försöka köra tyngdlyftning, frontböj och kanske lite armar på atletklubben på tisdag kväll om någon vill haka på. Nu ska jag äta semla. Igen.
lördag 26 januari 2013
Nyårslyftet
Ytterligare två pass tyngdlyftning är avverkade, och det är fortsatt positionsnötande och timing på agendan. I dag var höfterna sura från att jag vaknade, men magiskt nog ger de med sig efter en stund i gymmet. Jag behöver en extra cm gummimatta under hälarna för att få en fin upprätt position i djupaste frontböj, så målet är förstås att nöta vidare med rörligheten tills mattan inte behövs. Jag klarar mig ju utan också, men får en klart sämre position.
När man som jag kollar på säkert en halvtimme Youtube-tyngdlyftning om dagen i snitt så hinner man se en jäkla massa variationer på teknik och kroppstyper. Det kluriga är att, som dagens tränare Christian Kraft påpekade, förstå varför de gör som de gör. Även en elitlyftare kan ha tekniska brister som ett otränat öga kan råka tolka som en detalj att eftersträva. Jag har insett att det inte är någon idé att härma teknik hos någon som är byggd annorlunda – längd, kroppskomposition, benlängd, armlängd, rörlighet — eftersom deras förutsättningar skiljer sig så mycket från mina. Så medan man kan beundra Ilya Ilins trickfilmat övermänskliga kraft, timing, hastighet och precision så är det lönlöst att efterapa hela hans teknik eftersom jag inte har så korta lårben t ex. (outtalbara Naim Süleymanoğlu må ha varit världens bästa tyngdlyftare någonsin men det finns ju inte en enda människa som är byggd sådär.)
Jag väger 90 kg så Naim och andra småknattar funkar inte som förebilder, men 94 kg-lyftare är i stort sett alltid mycke grövre byggda än jag (läs: kortare) så de blir inte helt optimala förebilder. Jag har ju säkert 8-10 kg barlast att motionera bort så eftersom 77 kg-lyftare oftare är tunnare byggda och därmed liknar mig mer i kroppen så har kollar in såna. Är man lite tunnare brukar rörligheten vara lite bättre, men jag är lite gubbstel så jag har fått leta upp en 77:a som kör med lite bredare fotställning. Sista kravet i förebildsscoutingen är förstås att det är någon med skaplig teknik, så man inte härmar allt för stora fel. Hit hör ju egentligen rörligheten, t ex.
Den jag har hittat som det finns mycket videor med är Chris Gute som är en amerikansk proffslyftare och tränar hos MuscleDriver USA. (Rena bonuspoäng: Vi har likadana skor, tränar i tights och kör splitstöt med höger for fram.) Han är förstås ca oändligt mycket starkare än jag och allmänt kralligare byggd, men… close enough. Här är han och lagkamraten James Tatum, också 77 kg, vars rörlighet och oproportionerligt starka drag är lite för olikt mina förutsättningar:
Om jag orkar (alltså: förmodligen inte, reds. anm.) så tänkte jag göra lite GIF:ar av hans lyft så man kan analysera smådetaljerna lite bättre. Återkommer (förmodligen inte, reds. anm.) om detta.
När man som jag kollar på säkert en halvtimme Youtube-tyngdlyftning om dagen i snitt så hinner man se en jäkla massa variationer på teknik och kroppstyper. Det kluriga är att, som dagens tränare Christian Kraft påpekade, förstå varför de gör som de gör. Även en elitlyftare kan ha tekniska brister som ett otränat öga kan råka tolka som en detalj att eftersträva. Jag har insett att det inte är någon idé att härma teknik hos någon som är byggd annorlunda – längd, kroppskomposition, benlängd, armlängd, rörlighet — eftersom deras förutsättningar skiljer sig så mycket från mina. Så medan man kan beundra Ilya Ilins trickfilmat övermänskliga kraft, timing, hastighet och precision så är det lönlöst att efterapa hela hans teknik eftersom jag inte har så korta lårben t ex. (outtalbara Naim Süleymanoğlu må ha varit världens bästa tyngdlyftare någonsin men det finns ju inte en enda människa som är byggd sådär.)
Jag väger 90 kg så Naim och andra småknattar funkar inte som förebilder, men 94 kg-lyftare är i stort sett alltid mycke grövre byggda än jag (läs: kortare) så de blir inte helt optimala förebilder. Jag har ju säkert 8-10 kg barlast att motionera bort så eftersom 77 kg-lyftare oftare är tunnare byggda och därmed liknar mig mer i kroppen så har kollar in såna. Är man lite tunnare brukar rörligheten vara lite bättre, men jag är lite gubbstel så jag har fått leta upp en 77:a som kör med lite bredare fotställning. Sista kravet i förebildsscoutingen är förstås att det är någon med skaplig teknik, så man inte härmar allt för stora fel. Hit hör ju egentligen rörligheten, t ex.
Den jag har hittat som det finns mycket videor med är Chris Gute som är en amerikansk proffslyftare och tränar hos MuscleDriver USA. (Rena bonuspoäng: Vi har likadana skor, tränar i tights och kör splitstöt med höger for fram.) Han är förstås ca oändligt mycket starkare än jag och allmänt kralligare byggd, men… close enough. Här är han och lagkamraten James Tatum, också 77 kg, vars rörlighet och oproportionerligt starka drag är lite för olikt mina förutsättningar:
Om jag orkar (alltså: förmodligen inte, reds. anm.) så tänkte jag göra lite GIF:ar av hans lyft så man kan analysera smådetaljerna lite bättre. Återkommer (förmodligen inte, reds. anm.) om detta.
söndag 20 januari 2013
Andra passet nybörjartyngdlyftning
I dag bar det av till Gruvan igen. Det var samma grejer som sist men med lite mer vikt på både ryck och vändningar. Pushpress byttes till riktiga överstötar (splitstöt) vilket jag tycker känns naturligare eftersom jag instinktivt vill dippa ner när jag fångar. Jag vände 60 som tyngst men det blir pinsamt uppenbart hur kass min teknik är när jag inte får starta nedanför knät; Att jag fått upp 70 kg förut beror enbart på att jag tar fart ändå från golvet, för min teknik vid lårträffen är fortsatt vedervärdig. Innan nästa pass på torsdag ska jag nog hinna nöta detta en del, men trots att jag slukat ca 9000 timmar youtube på temat så är min koordination lika förstående som en hund som just sett ett korttrick.
Överstötarna kändes okej men jag krummar lite när jag dippar inför stöten. Jag får hela tiden rådet "ut med rumpan" och "bröst upp", så där har vi väl mitt största problem. Det känns som om jag rör mig så hemskt långsamt och ickeexplosivt också; Dippen får ju vara lugn men sen ska det bara smälla till.
Min rörlighet vid fotleden är fortsatt helt jävla katastrofal, klart sämst i gruppen. Utan skorna måste jag ha fötterna vrålbrett och med Janne Boklöv-vinkel för att komma ner, och ändå är jag rätt chanslös på att hålla ryggen rak. Det där hänger säkert ihop med höftstrulet också för jag känner av dem mycket mer nu när det är så mycket fokus på svank och rövputande. Jag ska testa att växla till ståbord på jobbet; Allt sittande lär inte göra underverk för höfterna.
Efter avslutande jämfotahopp lattjade de andra med pullups medan jag körde 5 set treor på 90 kg böj. Lite lättare än vanligt dels för att jag var aningen mör efter allt det andra och dels för att höfterna inte mår tipptopp och jag inte vill tumma på formen. Och att jag är svag, förstås.
Kul också att möta en bloggläsare. Hej Daniel!
Överstötarna kändes okej men jag krummar lite när jag dippar inför stöten. Jag får hela tiden rådet "ut med rumpan" och "bröst upp", så där har vi väl mitt största problem. Det känns som om jag rör mig så hemskt långsamt och ickeexplosivt också; Dippen får ju vara lugn men sen ska det bara smälla till.
Min rörlighet vid fotleden är fortsatt helt jävla katastrofal, klart sämst i gruppen. Utan skorna måste jag ha fötterna vrålbrett och med Janne Boklöv-vinkel för att komma ner, och ändå är jag rätt chanslös på att hålla ryggen rak. Det där hänger säkert ihop med höftstrulet också för jag känner av dem mycket mer nu när det är så mycket fokus på svank och rövputande. Jag ska testa att växla till ståbord på jobbet; Allt sittande lär inte göra underverk för höfterna.
Efter avslutande jämfotahopp lattjade de andra med pullups medan jag körde 5 set treor på 90 kg böj. Lite lättare än vanligt dels för att jag var aningen mör efter allt det andra och dels för att höfterna inte mår tipptopp och jag inte vill tumma på formen. Och att jag är svag, förstås.
Kul också att möta en bloggläsare. Hej Daniel!
fredag 18 januari 2013
torsdag 17 januari 2013
Första passet nybörjartyngdlyftning
Premiärturen med Stockholms Atletklubbs nybörjarkurs i tyngdlyftning är nu avklarad. Eftersom jag lyckats bli kallsvettsbakis och är helt epoxylimmad i svanken efter allt marklyftande så var det tur att vi enbart ägnade oss åt teknik i dag. Helena (vars blog åker in i RSS:en omedelbart) hann drilla oss i en hel del: Ryckdrag från "klippet" (höftträffen), styrkeryck från klippet, hela ryck från klippet, ryckböj, alltihop igen med 5-10 cm drag in mot klippet, vändningsdrag från häng, styrkvändningar från häng, hela vändningar från häng, frontböj, pushpress, mer ryckböj (ja, eller overhead squat som de säger på utrikiska) och sen lite olika sorters jämfotahopp där jag till min förvåning nådde taket.
Vi var tre som deltog. De övriga två var en mankille som säkert är mer vältränad än jag men som inte gjort detta förut, och en tjejkvinna som provat på nån gång och nog hade klart bäst kroppskontroll och rörlighet av oss alla. Som vanligt då, killarna är stela och aviga…
Jag fick trots lyftarskor ha hälarna på ett par gummimattor eftersom jag tydligen är vig som tågräls. Det mesta gick nog okej men tekniken är förstås otroligt ojämn. Sämst gick det i push press: Jag vill instinktivt fånga direkt i utlåsning så jag dippar ner i mottagningen, men tanken är ju att man ska skjuta ifrån med benen, sen med utlåsta ben pressa upp vikten med hjälp av den fart den fått från benen. I stället kör jag nån sorts styrkestöt, och dessutom fick jag ett sjujävla nervhugg i vänster axel på andra setet så jag fick avbryta. Lite stretch och knådande medan de andra gjorde sina så kunde jag ändå köra sista setet. Jag har nog aldrig gjort så långsamma ryckböj som i dag förresten; det var sånt hiskeligt teknikfokus och så många sekunder på nervägen att jag blev rätt trött av 3x5 på 30 kg, medan jag ju annars kört på det dubbla.
Man får provträna gratis hos atletklubben ett par gånger om man vill känna lite på det, och den här kursen har precis dragit igång så är du sugen, MAILA HELENA! Jag vet inte hur många de vill ha med men ska du någonsin lära dig olympiska lyft så kommer du nog inte hitta bättre förutsättningar i Stockholm än så här. Man kan vara hur kass som helst, även om du aldrig hållit en skivstång ovanför huvudet så kan man vara med tycker/tror jag (det är ju inte jag som bestämmer).
Det var nog allt för i dag. Nu ska jag äta en semla.
Formtoppning
Det här med 45 marklyft på 120 kg (som hade blivit 55 om jag slutfört passet) var inte jättesmart. Ryggen känns som om jag utsatts för detta:
För att ytterligare bättra på min arsenal av ursäkter för klena prestationer under kvällens tyngdlyftningspass på SAK så drack jag en massa öl med Jannis i går. Nu mår jag lite som den där stoppbocken i änden på Saltsjöbanan.
För att ytterligare bättra på min arsenal av ursäkter för klena prestationer under kvällens tyngdlyftningspass på SAK så drack jag en massa öl med Jannis i går. Nu mår jag lite som den där stoppbocken i änden på Saltsjöbanan.
tisdag 15 januari 2013
Åter till atletklubben
Sagt och gjort, I dag efter jobbet bar det av till Stockholms Atletklubb. Väl där ser jag på anslagstavlan att de i övermorgon torsdag drar igång coach-ledd nybörjarträning på torsdagar och lördagar:
…så nu tänker jag att två gånger i veckan ska jag väl tamejfan orka gå? Då kommer jag ju dessutom hinna springa, discoträna och göra annat larv däremellan. Så på torsdag blir det premiär!
Så för att spara finlyften till torsdagens pass blev det nu frontböj 5x3 på 90 kg efter ytterligare en bom på 105 (körde helt utan bälte i dag). Jag tycker det är så sjukt nära och det känns rent av bekvämt i botten, men halvvägs upp är det totalt stopp. Jag SKA ta 105.
Sedan körde jag ryck-drag med dubbla pauser för att bli bättre på positionerna och stärka ryggen. 5x3 på 65 kg (lite lätt, men det är teknikträning). Övningen ser ut såhär:
Sedan tänkte jag testa Kalles 10, 9, 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2, 1 på marklyft/bänkpress. Jag lastade på 120 / 50 kg medan Kalle och James kört med 140/60. Grejen är att 140 är 70% av Kalles max medan 120 är 80% av mitt, och jag hade gjort de jävla ryckdragen innan som tröttat ut mig. Jag märkte att min tid skulle bli skit men jag tänkte kriga igenom ändå, men efter setet med 5 reps var det bara att ge upp. Formen hade varit risig från start och blev knappast bättre. Jag är verkligen otroligt svag i både rygg och mage, där har vi nog den största anledningen till att jag inte lyfter mer än jag gör. Jag får testa igen med typ 100 kg i stället, 67% av mitt max. Bänkens 50 var inga som helst problem däremot, speciellt inte med de långa pauser det blev nu…
…så nu tänker jag att två gånger i veckan ska jag väl tamejfan orka gå? Då kommer jag ju dessutom hinna springa, discoträna och göra annat larv däremellan. Så på torsdag blir det premiär!
Så för att spara finlyften till torsdagens pass blev det nu frontböj 5x3 på 90 kg efter ytterligare en bom på 105 (körde helt utan bälte i dag). Jag tycker det är så sjukt nära och det känns rent av bekvämt i botten, men halvvägs upp är det totalt stopp. Jag SKA ta 105.
Sedan körde jag ryck-drag med dubbla pauser för att bli bättre på positionerna och stärka ryggen. 5x3 på 65 kg (lite lätt, men det är teknikträning). Övningen ser ut såhär:
Sedan tänkte jag testa Kalles 10, 9, 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2, 1 på marklyft/bänkpress. Jag lastade på 120 / 50 kg medan Kalle och James kört med 140/60. Grejen är att 140 är 70% av Kalles max medan 120 är 80% av mitt, och jag hade gjort de jävla ryckdragen innan som tröttat ut mig. Jag märkte att min tid skulle bli skit men jag tänkte kriga igenom ändå, men efter setet med 5 reps var det bara att ge upp. Formen hade varit risig från start och blev knappast bättre. Jag är verkligen otroligt svag i både rygg och mage, där har vi nog den största anledningen till att jag inte lyfter mer än jag gör. Jag får testa igen med typ 100 kg i stället, 67% av mitt max. Bänkens 50 var inga som helst problem däremot, speciellt inte med de långa pauser det blev nu…
De där olympiska lyften
Jag fick frågan om jag givit upp de olympiska lyften och sanningen är väl att det är nästan "ja" som är svaret där. Inte permanent eller så, men, eh… äh, jag förklarar:
Jag gillar att träna på morgnarna, men det får man inte på Atletklubben pga nån granne som störs. Så jag tänkte att jag över lite på egen hand under cykelsäsongen och kör kvällstid på atletklubben senare. Men sen pajjade jag höfterna med mitt rekorddumma 100 reps böj på kroppsvikt och i kombination med lite influensa och New York-resa lyckades jag förhala bort hela återstoden av 2012.
Jag kör lite cleans, jerks och ryck i bland, men ganska sällan. Förra veckan hann jag med några ryck igen men på jättelåg teknikträningsvikt. Jag vill jättegärna bli bra på det här men är samtidigt lite uppgiven inför min teknik. Tyvärr är det en inställning jag haft till saker rätt ofta genom livet: Är jag inte bra på nåt direkt så skiter jag i det. Jag har trots jämtländsk fjällsportig uppväxt åkt snowboard en enda gång, var skitdålig och gav upp för all framtid.
Äh vafan jag har ju väskan packad i dag, jag får väl gå till Atletklubben efter jobbet helt enkelt.
Jag gillar att träna på morgnarna, men det får man inte på Atletklubben pga nån granne som störs. Så jag tänkte att jag över lite på egen hand under cykelsäsongen och kör kvällstid på atletklubben senare. Men sen pajjade jag höfterna med mitt rekorddumma 100 reps böj på kroppsvikt och i kombination med lite influensa och New York-resa lyckades jag förhala bort hela återstoden av 2012.
Jag kör lite cleans, jerks och ryck i bland, men ganska sällan. Förra veckan hann jag med några ryck igen men på jättelåg teknikträningsvikt. Jag vill jättegärna bli bra på det här men är samtidigt lite uppgiven inför min teknik. Tyvärr är det en inställning jag haft till saker rätt ofta genom livet: Är jag inte bra på nåt direkt så skiter jag i det. Jag har trots jämtländsk fjällsportig uppväxt åkt snowboard en enda gång, var skitdålig och gav upp för all framtid.
Äh vafan jag har ju väskan packad i dag, jag får väl gå till Atletklubben efter jobbet helt enkelt.
måndag 14 januari 2013
Böjbonanza
Förra veckan hann jag med 3x5 böj på 100 kg, sen ett pass med en etta på 100 och treor på 90 i frontböj, och sen i går en etta på 120 i böj och sen 3x10 på 80 kg. Det var länge sen det blev tre kvalitetspass böj på en vecka sist. Det gav nån sorts nytändning och nu vill jag köra frontböj i kväll igen, trots att (eller kanske just för att) jag låg vaken i flera timmar i natt medan låren kändes som smält glas. Ska man kanske bara släppa loss helt och köra böj varje dag? Är det sunt när man är snart 34 bast? Jag är verkligen helt oförsvarbart, orimligt, oförklarligt förtjust i böj, trots att jag egentligen är ganska svag, ovig och ömtålig.
Svag ja. Om man kollar på min muskelmassa "borde" jag ju kunna lyfta 80-100% mer, tycker jag. Det finns ju ganska många på min vikt (om än aningen kortare i bland) som tar 200 kg, och de som väger 20-30 kg mindre som ändå lyfter mer. Och sen overkliga specialfall med episka hockeyrumpor i t ex Clarence Kennedy som väger som jag men tar 3x kroppsvikt i böj. Det antyder ju att det inte är muskelmassan det handlar om, utan förmågan att aktivera de muskler man har. Det centrala nervsystemet behöver piskas igång lite mer, helt enkelt. CNS tränas väl bäst med volym vad jag förstår, medan muskeltillväxt är det som främst behöver vilodagarna. Kanske borde jobba mig upp till ca 25 reps på tung vikt i stället för de 15 som 3x5 ger, och se om det biter. Clarence kör böj 7 dagar i veckan och det har ju funkat för honom.
Samtidigt är jag sugen på att testa Kalles 10, 9, 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2, 1 i bänkpress/marklyft på tid. Han och James körde 60/140 kg men jag behöver nog gå ner lite, typ 50/120. Det kanske får bli först frontböj och sen den där.
Svag ja. Om man kollar på min muskelmassa "borde" jag ju kunna lyfta 80-100% mer, tycker jag. Det finns ju ganska många på min vikt (om än aningen kortare i bland) som tar 200 kg, och de som väger 20-30 kg mindre som ändå lyfter mer. Och sen overkliga specialfall med episka hockeyrumpor i t ex Clarence Kennedy som väger som jag men tar 3x kroppsvikt i böj. Det antyder ju att det inte är muskelmassan det handlar om, utan förmågan att aktivera de muskler man har. Det centrala nervsystemet behöver piskas igång lite mer, helt enkelt. CNS tränas väl bäst med volym vad jag förstår, medan muskeltillväxt är det som främst behöver vilodagarna. Kanske borde jobba mig upp till ca 25 reps på tung vikt i stället för de 15 som 3x5 ger, och se om det biter. Clarence kör böj 7 dagar i veckan och det har ju funkat för honom.
Samtidigt är jag sugen på att testa Kalles 10, 9, 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2, 1 i bänkpress/marklyft på tid. Han och James körde 60/140 kg men jag behöver nog gå ner lite, typ 50/120. Det kanske får bli först frontböj och sen den där.
söndag 13 januari 2013
Att välja gym: Sats Fridhemsplan
I dag har jag agerat poängdomare och påhejjare till årskull 2013 i Kalles "nyårsköfte". Ni kan/bör/ska följa dem i hans blogg. Detta utspelade sig på Kungsholmen, först på CorCor Crossfit (DRÖMGYMMET 9000!!!) och sen i Kristinebergsparken. Jag hade lite listigt packat träningsväskan för att provåka Sats Stadshagen när jag ändå var i närheten, men hela evenemanget tog sån jävla tid att när jag kom dit skulle de stänga om 30 minuter. I stället knatade jag vidare till Sats Fridhemsplan där jag inte heller tränat förut.
Klientelet var lite som en farmarliga till Sats Odenplan; inte lika orange hudfärg, aningen fler vanliga människor, men ändå rätt stajlat och rätt många grabbs med grövre armar än ben.
Hur stod det till med tynglyftningsmöjligheterna då, undrar förstås vän av ordning (och tyngdlyftning). Jo det var helt jävla katastrof, ska ni veta. Det fanns EN enda stång, EN enda böjställning, INGEN lyftarplattform (så man tordes ju inte låta nåt dimpa i marken) och vikterna var såna där muppvikter (förvisso Eleiko, men en sort de inte ens verkar tillverka längre?) med hål i där bara 20kg-varianten är fullstor så att man får rätt höjd i t ex marklyft. Så Sats Fridhemsplan får en enda fisig tyngdlyftarpoäng av fem möjliga. Det hade blivit noll om det inte vore för att de ändå hade en stång och ett rack. De KAN ju likt Hornstull har en undangömd, toppkittad vrå med plattform nånstans men jag fattar inte var i så fall. Sats är ju som en jävla spegellabyrint. (Kan det finnas en på nederväningen vid omklädningsrummen?)
Jag körde vanliga knäböj upp till en etta på 120 kg. Jag hade velat testa att sätta personbästa men dels fanns det bara 2,5:or som lägsta vikter och jag ville inte öka med 5 kg, och dels det här med att golvet inte var gjort för att man skulle behöva baila på saker som 125 kg i knäböj. Men kul att 120 gick vägen i alla fall, kanske ska ge mig på att reppa på 110 igen. Sen 3x10 på 80 kg för att jobba lite mer på teknik och matta ut låren ordentligt. Att jag gjorde 10x10 på 87,5 känns (och är) heeeelt sinnessjukt.
Eftersom jag nu lyckats paxa den enda stången höll jag mig kvar där och körde axelpressar. Där är jag är svag som en blöt ostbåge och fick pushpressa sista 1-2 repsen i alla set på 3x5 med 50 kg. Efter det 3x3 per arm med 18 kg turkish get-up. Mer än 3 reps i stöten känns lite meningslöst, det blir så lång tid med statisk styrka då. Borde testa ettor på typ 24 kanske. Mer axlar: 15 kg viktskiva som hålls i raka armar och lyfts upp framför ansiktet så man se sig själv genom hålet i mitten i spegeln. 3x10.
Sist blev det lite av de där jobbiga maggrejerna jag skrev om nyligen. Jag måste träna mer mage verkligen, den är fånigt svag.
Klientelet var lite som en farmarliga till Sats Odenplan; inte lika orange hudfärg, aningen fler vanliga människor, men ändå rätt stajlat och rätt många grabbs med grövre armar än ben.
Hur stod det till med tynglyftningsmöjligheterna då, undrar förstås vän av ordning (och tyngdlyftning). Jo det var helt jävla katastrof, ska ni veta. Det fanns EN enda stång, EN enda böjställning, INGEN lyftarplattform (så man tordes ju inte låta nåt dimpa i marken) och vikterna var såna där muppvikter (förvisso Eleiko, men en sort de inte ens verkar tillverka längre?) med hål i där bara 20kg-varianten är fullstor så att man får rätt höjd i t ex marklyft. Så Sats Fridhemsplan får en enda fisig tyngdlyftarpoäng av fem möjliga. Det hade blivit noll om det inte vore för att de ändå hade en stång och ett rack. De KAN ju likt Hornstull har en undangömd, toppkittad vrå med plattform nånstans men jag fattar inte var i så fall. Sats är ju som en jävla spegellabyrint. (Kan det finnas en på nederväningen vid omklädningsrummen?)
Jag körde vanliga knäböj upp till en etta på 120 kg. Jag hade velat testa att sätta personbästa men dels fanns det bara 2,5:or som lägsta vikter och jag ville inte öka med 5 kg, och dels det här med att golvet inte var gjort för att man skulle behöva baila på saker som 125 kg i knäböj. Men kul att 120 gick vägen i alla fall, kanske ska ge mig på att reppa på 110 igen. Sen 3x10 på 80 kg för att jobba lite mer på teknik och matta ut låren ordentligt. Att jag gjorde 10x10 på 87,5 känns (och är) heeeelt sinnessjukt.
Eftersom jag nu lyckats paxa den enda stången höll jag mig kvar där och körde axelpressar. Där är jag är svag som en blöt ostbåge och fick pushpressa sista 1-2 repsen i alla set på 3x5 med 50 kg. Efter det 3x3 per arm med 18 kg turkish get-up. Mer än 3 reps i stöten känns lite meningslöst, det blir så lång tid med statisk styrka då. Borde testa ettor på typ 24 kanske. Mer axlar: 15 kg viktskiva som hålls i raka armar och lyfts upp framför ansiktet så man se sig själv genom hålet i mitten i spegeln. 3x10.
Sist blev det lite av de där jobbiga maggrejerna jag skrev om nyligen. Jag måste träna mer mage verkligen, den är fånigt svag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)