Målsättning 2014

Att se ut som Sebastien Chabal:

Han kan ju vara planetens hetaste man. *Swoon*

Ola blir svag

Hej, det var länge sen!

Efter flytt till New York, panikartat lägenhetsletande och komma-i-ordning-i-ett-helt-nytt-samhälle-fixande, två veckor på vårt Los Angeles-kontor, tre veckor superseg förkylning och alla tänkbara ursäkter så har jag nu tränat.

Eller det var lite ljug för jag sprang ju några gånger i LA och hann även med ett besök på urklassiska Gold's Gym, men det var i mitten av november. Jag kan meddela att den här träningsfrekvensen inte leder till särskilt åtråvärda resultat.

Dagens pass var en provträning på närliggande (250 meter?) Quick Fitness. Ingen lyftarplattform och bara en böjställning plus förstås amerikanska muppvikter i pounds i stället för kilo, men annars superfint ställe. Massor av utrustning, superrent och prydligt. Jag tänker att man kanske kan ha ett medlemsskap här och gå och köra sina böj på morgonen, och sen har man ett annat ställe man kör själva lyften på. Men det är ju en nödlösning, helst ska man ju ha riktig plattform i vardagsrummet.

Dagens pass började med 5 minuter rodd som uppvärmning, lite grundrörelser med tom stång (böj, ryckböj, drag, pressar) och vanliga lyftarstretchen för att kolla hur kroppen mådde. Hittills kändes det rätt okej. Sen böj: Alltså det var så. jävla. tungt. Det blev 3 set femmor på 185 lbs (84 kg) eftersom jag ville ta det lugnt och hålla bra fokus på form och teknik, men efter första setet på den här uppvärmningsvikten så brände det som en manetattack i baskida lår. Så jag ska inte inbilla mig att jag hade kunnat köra många hekto tyngre.

Jag gick vidare till maklyft och körde femmor på 135/185/225 pound (61/84/102 kg). Det räckte, för där slutade ryggen lyda nervsystemets order om att hålla formen. Alltså jisses krister på meskalin, hur kan 102 kg marklyft vara tung?! Jag vill grina.

Näst sist femmor press. 105 pounds / 47,6 kg och jag klarade bara 3 reps i tredje setet. Det fanns liksom ingenting i kroppen här, jag var som ett tomt skal bara. På Gold's i LA pressade jag 61 ändå. Det hade inte gått om det så gällde livet nu.

I morgon kommer kroppen kännas som om jag gjort baklängeskullerbyttor nedför en rulltrappa, men jag längtar faktiskt lite, för hellre det än att vara svag som en homeopatibehandling.

Jag har två andra gym i närheten som jag också ska testa. Återkommer, om jag hämtat mig till dess.

God morgon Venice

Jag befinner mig i Los Angeles pga jobb och har fortfarande inte rört en skivstång. Däremot sprang jag förbi ett tomt Muscle Beach på min bakfyllesöndagsmorgonrunda:

Löprundan var min första utomhus på över en månad men kroppen kändes märkligt pigg med tanke på allt träningsuppehåll plus 6-7 timmar till fots i går avslutat med ungefär en hink trögflytande IPA på kvällen. Men jag kanske springer bäst bakis? Kilometertiden är mest bara pinsam men jag kände mig väldigt harmonisk och bra så jag är lite löprusig nu efteråt. Gött!

Detta var även asfaltspremiär för mina nya Nike FlyKnit Racer, en sko som tydligen mest är för högpresterande och lite lättare löpare, men även en klumpeduns som jag tycker att de är helt fantastiska. Gillar man Nike Free 3.0, som jag sprungit i tidigare, tycker jag dessa känns som en uppgradering. Bonus: Inga skåror i sulan som det fastnar grus i.

Att de funkar bra för en snubbe på 94 kg som springer pinsamt sällan beror nog på att jag enträget stöpt om mitt löpsteg till att inte träffa så mycket med hälen och ta kortare, snabbare steg. Jag har nog tränat bort en del av min pronation också. Med RunKeeper och den nya rörelsesensorn i iPhone 5s så får man data på antal steg i minuten. Det sägs att man ska sikta på 180 och även om jag inte nådde hela vägen så är jag ändå rimligt nära tycker jag (lite oklart vad som hände vid 4,5k, tror sensorn ballade ur lite bara):

Ryktet säger att det finns tyngdlyftarhörna på Golds Gym här i Venice, som tydligen är stället Arnold hängde på när det begav sig, så jag hoppas hinna med ett besök där senare i veckan.

OS dåliga behandling av tyngdlyftningen

Inför OS i london släpptes ett spel där man kunde testa en massa grenar. Av oklar anledning hade man helt ignorerat hur tyngdlyftning fungerar och fått spelet att handla om någon sorts stående press i stället. Se och gråtskratta:


Nästa anhalt är Rio 2016 och i dag (eller i går,eller nåt) offentliggjordes de små piktogram som ska symbolisera de olika sporterna. Nu kan man kanske säga att de bara är symboler och inte ska tolkas så bokstavligt, men kunde de inte lagt lite mer möda på att få till positionen? Ingen stöter med knät sådär långt fram och vikten så långt bak utan att missa på OS-vikter:

Länk till Rio-OS tyngdlyftningssida är här.

Jag har tränat… sort of

Sisådär två veckor flyttpackning i Sverige och nu 10 dagar tidszonsacklimatisering samt hysterisk lägenhetsjakt har lett till totalt träningsuppehåll. Tyngdlyftarhörnan jag hittade första dagen efter att jag kom hit har jag varken signat upp för eller besökt igen eftersom den ligger på Manhattan där jag varken bor eller jobbar just nu och för att jag inte har tid.

I huset där vi hyr tillfälligt finns ett sorgligt litet gym i källaren och i går kväll rev jag äntligen av ett premiärbesök. Jag inledde med 30 minuter löpband, första kvarten i 7 och andra i 7,5 mph (11,25 respektive 12,1 km/h ungefär) och utan en enda löpmeter i kroppen på säkert över en månad så var det helvetiskt tungt. Lyckligtvis var jag själv där nere så jag kunde brunstflåsa så det skallrade i spännisspeglarna.

Efter det lite sorgliga fyror pullups följt av ännu sorgligare bänkpress med hantlar 10/10/7 reps på 50 lbs (22,7 kg) som skvallrar om total förtvining i pattarna. Herregud jag har ju gjort tior på 28 kg utan större bekymmer förut.

Det finns givetvis ingen skivstång men väl en jättemärklig kabeldragmaskin som man kan koppla någon sorts stång till. Hur man än ställer in den så börjar draget alldeles för högt, typ vid knäna. Jag lassade på max i båda viktmagasinen men det kan inte ha varit långt norr om 100 kg tyvärr.

Jag slängde in lite kettlebelljonglering med den tyngsta jag hittade 45 lbs (20,4 kg) som bestod av stöt, pushpress och sist strikta pressar men till skillnad från bänkpressen var det bra tryck i grejerna här så det blev aldrig särskilt tungt. Sen blev allt för tråkigt så jag tog hissen upp till lägenheten igen.

Det viktiga här i (det nya) livet

Dag 1 som nyinflyttad i New York är givetvis första prioritering att hitta ett tyngdlyftningsgym:

Kaboom. SUPERTACK till Daniel som tipsade i kommentarerna om det här stället som heter Manhattan Weightlifting och ligger på 19:e gatan. 

Jag tränar ingenting nu men har en jättebra ursäkt

På fredag, alltså i övermorgon, flyttar jag.

(Dramatisk paus)

Till New York.

(Häpna! Baxna! Dåna!)

Det har, milt uttryckt, varit lite att stå i. Träningen har fått ge vika för t ex magasinering av 6000 skivor och allt annat som hört till mitt svenska liv, vilket förstås involverat massor av märkliga marklyftsvariationer med aviga möbler, men inte gjort mycket för min ryckteknik.

Jag återkommer när jag hittat ett New Yorkskt gym där man får dumpa vikterna och som INTE hunnit göras om till Crossfit-filial.

Fredagsmys i gruvan

Lyckades striktpressa 66 kg (pers med 1) på ren ilska efter två sjukt onödiga bom på 88 kg frivändningar. Fick 2 på 85 kg i alla fall men mitt ynkliga pers på 87 står sig. 

Rycken var uppe på 60 kg men avslutade med 5 set treor "omvända" på 50 kg, där man börjar stående, sänker till start och direkt vänder upp igen och genomför lyftet. Det ska vara bättre för stångbanan än drag/ryck enligt Jacob och det känns som om han har rätt. Har väldigt god kontroll på 50 numera. 

Nu: öl. 

Meddelanden till mig själv

Hej Ola, glöm inte att byta till drag + ryck när du bommar i ryck, annars får du aldrig till tekniken på tyngre lyft. Att rädda konstiga loopar håller inte i längden. Du jagar stången med höften eftersom du kommer fel redan från golvet, så få till stångbanan innan du jagar pers! 67 kg var godkänd ju men med dåligt sitt.

Tänk också på att få trycket från hälen i stöt, sluta gå på tå hela tiden. Se också till att stången ligger mer mot axeln än i handen, annars får den ingen fart från benen. Våga också göra tyngre vändningar, du kan inte styrkevända 75 kg hela livet. Jaaaa ryggen tappar position lätt när du fångar djupt, men du får väl öva då? Sluta fjompa runt och lassa på lite, 90 kg har du och 80 går ju stöta med lite vilja.

3x5 på 110 kg i böjen var väl bra med tanke på hur lite du kört på sistone men vissa reps är lite för försiktiga i botten. Sluta fjompa dig och satsa ordentligt.

Lite inspiration

Det är nu rätt länge sen jag såg den här bilden första gången men jag blir liksom inte mätt på den. Världens mäktigaste rygg tillhör Lu Xiaojun, världs- och olymiamästare i 77 kg-klassen. Bilden är från tidningen Milo och man kan köpa den som 53 x 81 cm affisch hos Ironmind. Jag blir lite sugen på att beställa den och donera till klubben

Klicka för att se jättestort:

Hej hå, hej hå, till gruvan nu vi gå

Efter en vecka på filminspelning och sen typ 10 dagar med man-flu så gav jag träningen ett nytt försök i dag. Händerna var inte riktigt beredda men allt höll.

Man blir jättesvag av ett sånt här uppehåll, det ska ni fan veta. Men påhejad av Helena blev det treor ryck där jag höll igen som fan och bara körde 50 kg, sen nån sorts minikomplex med treor frivändning plus tre pushpressar upp till några set på 70 kg. Vändningarna känns bra men jag har otroligt svårt att få kraften in i stången vid både pushpress och stöt. Sist 3 set femmor böj på 100 kg som kändes riktigt grisiga även om jag tror formen var ok. Att jag gjort 5x5 på 110 kg kändes ganska orimligt just i dag.

NÅIALLAFALL, kul att komma igång igen. Nu ska jag bara ifatt Helena i stöten…

Tillfälligt avbrott pga filmning

Jag har spenderat veckan i Barcelona där jag jobbat med en reklamfilmsinspelning (i den här spionvideon syns jag i bild ca 7 sekunder in, blå skjorta nere till vänster) så det har blivit en vecka utan träning förutom ett jävla massa springande över den där fotbollsplanen och en liten paus där jag övade rycksitt med en mikrofonbom. Man tager vad man haver.

Dessutom lyckades jag förstås bli förkyld. Att på en och samma vecka utsätta kroppen för flygplans-AC, hetsjobba som en straffkommenderad nordkorean 06-01 varje dag med den sömnbriststress det innebär, frottera sig med reklam- och produktionsfolk från hela jordklotet och deras spännande virusstammar, få värmeslag av att vara i argonlaserstarkt solsken hela dagarna och försöka överleva på planetens sämsta utbud av vegetarisk mat är tydligen inget man går stärkt ur.

Det där om maten tål att repeteras: Spanjorer är helt obegripligt värdelösa på vegetarisk mat. Om man inte vill ha djur i maten får de total kortslutning. Case in point: Jag fick först en svamprisotto som var jättegod första tuggan, men sen såg jag att det låg räkor inblandat och ställde till med en jävla scen. Jag har noga kollat upp detta på wikipedia och räkor är tydligen inte grönsaker, de är djur. Jag sa att jag inte ville äta djur. HUR SVÅRT KAN DETTA VARA? Så jag sa "gör exakt samma men utan räkor". Vad fick jag? Knappt ljummet vitt ris och ketchup (jag önskar att detta var ett skämt):

Nåväl, nu är jag åter hemma i höstsverige och febersnorar. Jag missade tyngdlyftnings-DM i Västerhaninge i går (som åskådare dårå, jag skulle inte delta). Det blir nog fortsatt viloläge några dagar tills kroppen brottat ner det här nya spännande viruset jag verkar ha fått.