Obekvämhet med snudd på smärta i högerhalvan gör att jag inte riktigt törs "få kontakt", i brist på bättre formulering. Jag blir liksom trevande på nedväg och får inte med mig nån studs, och det är lite som om jag är bedövad. Rörlighet är så sjukt viktigt i tyngdlyftning, allt annat bygger på att man kan komma i rätt positioner, och här har jag alltid haft problem.
I dag var det ett ganska tungt pass, med singel på 130 bak och fyra på 95 fram. Jag har pga jobbiga anledningar sovit dåligt på sistone, löptränade i går och skickade ohämmade mängder våld ner i pedalerna i morse, medan jag inför de andra 130-passen undvikit cykel och varit i bättre fas generellt. Plus då höft-, knä-, och kontaktproblemen. Detta till trots gick det okej i dag, men dubbeln på 130 senast vetefasen om det hade gått nu.
Om två veckor ska jag köra samma pass fast efter singeln på 130 lägga på 10 till för 140: Jag hade verkligen hoppats ha mer självförtroende vid det här laget men jag känner liksom inte att jag blir starkare. Inser samtidigt att jag missat att posta denna: Singel på 135 från vecka 7:
