onsdag 23 maj 2012

Att lära sig olympiska lyft

I går var jag till atletklubben igen. Jari var inte där så jag brottades under uppvärmningen med den aningen obekväma tanken på att själv försöka nöta ryck medan juniorlandslagslyftare såg på. Men på plats var även Folke Liwendahl, alltså troligen nån sorts släkting (Pappa?) till juniorlandslagsmannen Rasmus, och han delade sin tid mellan mig, Rasmus och en annan kille. Så på mitt andra tyngdlyftningspass någonsin blev jag tränad av en landslagscoach. Hur coolt är inte det? Lycka till med att hitta sån coaching på Sats eller ens en crossfit-box.

Jag blev ohyggligt stolt när Folke inte helt oimponerat sa att jag lärt mig på ett pass vad folk brukar behöva en månad för, men malligheten rann av mig ganska omgående när 40-kilos mellanstadietjejer tog typ samma vikter som jag i ryck. Jag är så väldigt, väldigt svag.

Nåja, jag gjorde lite stöt på 60 i alla fall, så där ska jag väl kunna jobba mig upp till kroppsvikt under sommaren. Jag är skitdålig på att fånga stången ner i böj men själva split-stöten kändes helt okej bara jag vågar trycka till ordentligt.

När jag kom hem hade flickvännen inget val annat än att pausa The Wire tills jag uppspelt och vilt gestikulerande svamlat klart om hur roligt det var. Att öva teknik på något explosivt har jag nog inte gjort sen skolåldern tror jag, och jag hade helt glömt hur mycket jag tycker om sånt. Så här ska träning kännas!

tisdag 22 maj 2012

Femsiffrigt!



Det är väldigt, väldigt trevligt att ni läser mina dumheter här i bloggen. Tack hörrni!

måndag 21 maj 2012

Det här med musik på gym

Om jag fick uppdraget att musiktortera erkännanden ur Guantanamo-fångar och var tvungen att välja något annat än Merzbox så tror jag musikvalet på Sats skulle ge utmärkta resultat. I morse var det bra jävla nära att jag i hopp om att slippa mer autotune erkände ett flertal komplicerade terrorplaner mitt i en overhead-squat, och som den analytiskt lagde kanske insett så är det inte optimala förutsättningar för fysiska topprestationer.

Att kalla musikvalet för bajs eller dynga vore på tok för generöst, eftersom sånt går att gödsla med. Utbudet består snarare av musikens motsvarighet till den rök som uppstår när man eldar frigolit, med ungefär samma hälsoegenskaper. Jag menar, när det känns som en lättnad då Danny Saucedos "In The Club" blästras ut genom högtalarna (och den låten är för öronen vad papercut är för ögonvitan) så tror jag inte gymmet skulle klara UNHCR:s normer för flyktingläger.

Okej, jag förstår att ett ställe som Sats inte kan blåsa på med fransk kaosblackmetal, rumänsk rymdtrans eller japansk isbrytartechno. Då skulle mest bara jag bli nöjd, och jag går motvilligt med på att det inte är en hållbar affärsmodell.  Men lösningen kan väl ändå inte vara att spela musik så befriad från själ och existensberättigande att belgiska barnmördare tar illa upp?

Precis när jag trodde jag fått hjärncancer i morse så kom räddaren i nöden, trodde jag—en låt med klart respektabla Everything But The Girl—men då började den GIVETVIS hacka och hoppa hela jävla låten igenom vilket var om möjligt ännu mer plågsamt. Det är som om deras högtalarsystem är allergiskt mot riktig musik och bara klarar av att förmedla de äckligaste maggotarna ur det musikaliska järvkadaver som är Spotifys topp-100-lista. Det har på fullt allvar gått så långt att jag inte kan träna ordentligt på Sats längre. Mitt hat mot musiken har tyvärr nått en nivå som jag inte förmår hantera.

Så till den som väljer musiken på Sats: må du brinna i jävelhelvetets infernaliska eldar tills evighetens solnedgång stundar. Jag ska köpa en MP3-spelare.

onsdag 16 maj 2012

Benman begins

Jag som är van Sats Jehovas-iver att sälja gymkort och neonspandex tänkte i min enfald att jag skulle få någon sorts "hej och välkommen"-indikation i brevlådan efter att medlemsavgiften till Stockholms Atletklubb var inbetald. När jag efter drygt 2 veckor mailade och frågade lite försynt om det var något medlemsbevis på gång fick jag veta att "nåt sånt orkar vi fan inte skicka ut. Bara kom förbi så kör vi".

Så efter en grisig 9 dagars arbets"vecka", varav 8 dagar med övertid, så knatade jag bort till lokalen och knackade på (eftersom mitt passerkort förstås inte kommit). Göran utbrast "välkommen i församlingen" och jag hejade lite trevande på folk. Nästan omedelbart släppte en kille vad han hade för händerna (120 kg, närmare bestämt) och började coacha mig i ryck. Jag har aldrig tränat ryck förutom den där gången jag testade på egen hand och omedelbart slog snoppen i stången. Den grad av hängivenhet och hjälpsamhet han visade en total främling är alldeles fantastisk. Efter att ha gjort exakt alla fel man kan göra så slutade det efter en timme med att jag gjorde tre alldeles kompletta olympiska ryck. Att jag gjorde det med 30 kg och att ett par 9-åringar slentrianryckte vad som såg ut att vara 40 kg behöver vi kanske inte älta i onödan.

Det var så sjukt jävla roligt och Jari, som min spontancoach heter, fick hela tiden säga åt mig att pausa mellan lyften för jag ville bara försöka igen och igen och igen. Jaris bror(?) Janne hjälpte också till. På Sats pratar jag inte med någon men här var det liksom självklart att snacka med alla (eller så blev jag plötsligt sociopat). När Crossfitfrälsta pratar om sammanhållningen och "familjen" så menar de kanske något sånt här. Så nu kommer jag träna här några gånger i veckan:


När jag kom hem så hade jag faktiskt fått ett passerkort i ett litet kuvert med handskriven välkommen-i-gänget-hälsning. Det här kommer bli hur bra som helst.



torsdag 10 maj 2012

Gymiakttagelser

Han som i morse duschade med pulsband på sig, hur resonerade han? Känner han sig naken utan det? Använde han det för att dölja en pinsam men tunn tatuering? Använder han duschpulsstatistiken för att i efterhand bedöma om om han tvålat in sig tillräckligt rigoröst?

fredag 4 maj 2012

Vårnyheter

Romanian Deadlifts: Kändes bra, men oklart om man ska fokusera en massa på att dra tillbaka axlarna också? Vad säger ni? Kollade lite Youtube men hittade ingen som går in på det i detalj. Jag försökte men det var lite svårt eftersom vinkeln man måste dra i ändras när man fäller sig framåt. Jag kan hålla ryggraden i okej position även om axlarna får dras framåt lite av vikten tror jag, men det är kanske bättre om man tänker att man ska nypa fast en penna mellan skulderbladen. Det som var bra är ändå att man liksom tränar in att verkligen låsa ryggen i det där "säkra" läget; Det är lättare när man startar upprätt än när man ska svanka in i låsläget sittande i botten när lyftet sker från marken. Förhoppningen är att jag på det här viset ska få bättre rygghållning i vanliga marklyft och Erector Spinae tjocka som proppmätta anakondor.

Jag testade också att göra långa jämfotahopp för att verkligen få snärta ut höften framåt. Tänk er hängpositionen en längdhoppare har ut från plankan; Så försökte jag göra ungefär, fast landa jämfota och ner i djup knäböj för att få hoppet så långt som möjligt. Jag gör nog alldeles för få explosiva övningar i dagsläget och det här var ganska roligt. Blev sugen på att leta upp en idrottsplats och testa länghopp faktiskt, jag har för mig att jag inte var helt värdelös på det i unga dar.

onsdag 2 maj 2012

Att välja gym: Sats Medborgarplatsen

Pga morgonmöte utanför kontoret hann jag med ett nytt gymtest i dag. Sats Medis är svinstort men hade bara en plattform, vilket förmodligen betyder köbildning rätt ofta. Det var ett par snubbar som vankade runt och slängde suktande blickar åt mitt håll. Nu kanske de var frisörer och/eller bara beundrade mina lår, men jag gissar att de ville köra stångövningar.

Det finns asmycket vikter av bra (om än nednött) sort. Stången var så sliten att händerna gled utåt med snatch-grepp. Det fanns fler stänger och de kanske är lite vassare, jag testade inte. Det luktade lite avlopp (dålig dag eller är det alltid så?) och hårtorken på herrarnas var kanske världssämst. Jag som har hårdrockslängd på kalufsen fick lämna med blött hår.

Jag hittade ingen 20 kg kettlebell till turkish get-ups så det fick bli 18, vilket iofs var rätt lagom efter 4x5 OH-squat på 40 kg. Jag fortsätter öka, 45 nästa! Frontböj blev 85 i dag men min klena rygg är den svaga länken. Ska styra upp den genom att köra mer RDL tror jag, Norrmannen på Sats Hornstull såg ut att få så jäkla bra ryggträff med den övningen. Jag var vek och dålig på dips som vanligt, kör 4xMAX utan vikt igen pga denna hiskeliga svagma som jag inte kommer över.

Om bara hårtorken eller lukten varit bättre så hade det blivit högre betyg, men nu får det bli två av fem möjliga.

Och ja jag måste väl ge med mig, TGU är kanske en rätt jävla grym övning ändå.

Tillägg: Om ni får upp mina inlägg två gånger i RSS:en är det för att jag är världens sämsta korrekturläsare och alltid ändrar lite grejer efter första publiceringen. Det är inte blogspots fel.

tisdag 1 maj 2012

IPF Classics Powerlifting World Cup (unequipped)

Tredje inlägget på en och samma dag, I'm on fucking fire!

Jag upptäckte av en slump att det är VM i "unequipped" styrkelyft (alltså utan de fåniga dräkterna, men man får ha bälten tror jag) i Stockholm i sommar. Eriksdalshallen 11-17 juni är det som gäller. PDF med mer info här. Någon som vill gå och kolla? Bänkpress skiter jag lite i, men böj och marklyft är ju mäktigt.

Bonus: IPF (International Powerlifting Federation) är till skillnad från en del andra organisationer ganska hårda i sin anti-doping-policy. Det kanske innebär att de kvinnliga deltagarna inte ser ut såhär.

Lårtecken

Jag är ganska nyss hemkommen från en löprunda runt Årstaviken. Det var första gången i år som jag sprang runt hela, och jag har väntat med det av flera skäl: Dels vill jag vara säker på att mina gamla löparknän håller (och de känns helt otroligt bra, TACK KNÄBÖJ, ÖVNINGARNAS HÖGSTE HERRE OCH KONUNG, AMEN), och dels vill jag lära mig springa på lite lägre puls. Jag har ingen pulsklocka (än—jag lyckas ju göra allting till materialsport så vänta ni bara) men vet sedan förr att man aldrig får samma känsla om man pressat sig till max. Faktum är att när jag började springa pga tjockma så hatade jag det eftersom jag sprang åt helvete för fort. Det var när min fantastiska flickvän lyckades övertala mig att hålla igen som allt släppte och jag blev crackpundarberoende.

De 7,6 kilometerna som RunKeeper mätte upp gick helt lysande. Jag hade satt målet till 5:10/km och kvinnorösten som varje kilometer avbröt mitt fina DJ-set i snäckorna med tidrapporter sa att jag låg 16 sekunder bakom måltempo från början, men sedan åt jag in gapet för varje kilometer och väl hemma hade jag EXAKT 5:10 i snitt. Grejen med att hålla igen såhär—tänk "konversationstempo", alltså att man ska kunna prata lite medan man springer—är att känslan efteråt är så mycket mer magisk. Alla ni som hävdar att ni hatar att springa, testa att lägga undan egot, CrossFit-maxar-mentaliteten och försök hitta flytet i lägre tempo. Samma stegfrekvens, men långsammare. Men visst, det är kul att springa fort också. Jag tror det blir lite intervaller på torsdag, faktiskt.


Mina Nike iD-skor har ju kommit också, och jag kan rapportera att de är fantastiska. Löpning har aldrig känts så bra som i såna här skor. Dessutom ser de ut exakt som i konfiguratorn, vilket kanske är av intresse för den som ännu inte vågat testa den här tjänsten. Bilden är dock Instagram-härjad och de ser blå ut. De är inte blå.

Nu ska jag ut och cykla i solen. Det blir nog en glass också. HEJ!

Att välja gym: Sats Hornstull

Jag fortsätter väl betygsätta olika gym nu när jag ändå börjat.

I går klämdagsjoggade jag till Sats Hornstull för att kolla hur den anläggningen är. Först hittade jag bara det innersta rummet med bänkpress, hantlar, kabeldrag och "power cage", och blev gruvligt besviken. Jag nötte lite böj på 100 och sen 105 (high bar) medan jag muttrade surt över hur mycket svagare jag fortfarande än jämfört med slutet av februari och att min jävla vänsterhöft fortfarande försöker revoltera. Sedan blev det lite bänk på 65 och mer surande över hur svag jag är. Humöret blev lite bättre när jag till sist märke att om jag bara tagit höger vid entrén i stället för att gå rakt in hade jag hittat Eleiko-plattformen, riktiga finvikter och en norrman som med helt trickfilmat perfekt form drog 165 kg i marklyft. Sedan stod han och nötte RDL (Romanian Dead Lift) på 110 med om möjligt ännu finare form. Det var så man blev tårögd. Jag körde ett gäng (4?) treor på 130 marklyft med hook grip. Mina händer är en välsignelse för marklyft, för de är stora nog att hook grip låter mig ha pekfinger, långfinger OCH ringfinger runt tummen. Den stackars norrmannen fick köra växlat grepp men han var ju svinstark ändå.

Betyget till Sats Hornstull blir 3 knäböj av 5 möjliga, men bara en plattform var lite snålt när till och med Sankt Eriksbron har två. Men bra vikter, ljust & frächt.