I går var jag till atletklubben igen. Jari var inte där så jag brottades under uppvärmningen med den aningen obekväma tanken på att själv försöka nöta ryck medan juniorlandslagslyftare såg på. Men på plats var även Folke Liwendahl, alltså troligen nån sorts släkting (Pappa?) till juniorlandslagsmannen Rasmus, och han delade sin tid mellan mig, Rasmus och en annan kille. Så på mitt andra tyngdlyftningspass någonsin blev jag tränad av en landslagscoach. Hur coolt är inte det? Lycka till med att hitta sån coaching på Sats eller ens en crossfit-box.
Jag blev ohyggligt stolt när Folke inte helt oimponerat sa att jag lärt mig på ett pass vad folk brukar behöva en månad för, men malligheten rann av mig ganska omgående när 40-kilos mellanstadietjejer tog typ samma vikter som jag i ryck. Jag är så väldigt, väldigt svag.
Nåja, jag gjorde lite stöt på 60 i alla fall, så där ska jag väl kunna jobba mig upp till kroppsvikt under sommaren. Jag är skitdålig på att fånga stången ner i böj men själva split-stöten kändes helt okej bara jag vågar trycka till ordentligt.
När jag kom hem hade flickvännen inget val annat än att pausa The Wire tills jag uppspelt och vilt gestikulerande svamlat klart om hur roligt det var. Att öva teknik på något explosivt har jag nog inte gjort sen skolåldern tror jag, och jag hade helt glömt hur mycket jag tycker om sånt. Så här ska träning kännas!
Fan vad fint det låter.
SvaraRaderaJag är lite orolig för hur min träning ska funka i sommar, framför allt så har jag blivit lite bortskämd här med ett jävligt tillgängligt gym (Crossfit, 9 klasser om dagen att välja mellan, en av coacherna blev trea i regionals för typ en månad sen, även om han inte är landslagscoach!). Men det är väl bara att bita ihop och springa eller nåt antar jag.
Den dag jag byter lägenhet mot hus ska jag ha garage med plats för plattform och skivstång. Tänk att kunna gå ut och nöta böj närhelst andan faller på!
Radera