När man bloggar med olympisk frekvens hinner det hända en del mellan uppdateringarna. Men först det som hände strax innan förra uppdateringen: Min fru och jag separerade i januari 2020 efter nästan 16 år tillsammans. Det tog udden av träningslusten (och livslusten), så därav stiltje här. Jag sade upp mig från jobbet strax därefter i sann bränn-alla-broar-anda.
Jag har tidigare klagat på bristande rörlighet i höger fotled vilket ger mig en vridning i botten av böj när knäna måste ta vägen någon annanstans än framåt över tårna, och det där eländet skördade till slut det ultimata offret: Min högra mediala (yttre) menisk har som i ett kvarnhjul mellan lårben och skenben vridits sönder. När menisker pajjar brukar det gå en flisa som man kan behöva operera bort om man har otur, men i mitt fall skiktades den i två nu helt separata lager. Tydligen väldigt ovanligt och mer eller mindre lönlöst att operera eftersom halva menisken försvinner och man är närmast garanterad artros i stället.
Sen kom covid och man var ändå inte så sugen på att gå på gym.
Så jag har inte böjt sen våren 2020, och tänker att det nog är slut med sånt i största allmänhet. Jag har nu sen en månad ett Sats-kort igen och eftersom jag både haft covid (rekommenderas ej) och är dubbelvaxad så har jag börjat skivstångas lite igen. Jag har testat lite böj på fisvikter och knät är inte direkt överförtjust, men när jag ställer upp assymetriskt med höger fot pekande mer utåt redan från start, så KANSKE det kan gå att böja i bland? Jag lär få ta tillbaka detta rätt snart men vafan jag kan inte ge upp helt än. Mitt pers kanske får stanna på 140 men jag är svårt beroende av böjträningsverk.
I somras blev min cykel stulen, så där rök även den sista kondisträningen (meniskhelvetet gör ju att löpning bara är att glömma). Så mitt fysiska skick är ju verkligen inte kul just nu, och i ett försök att hitta nån kondisgrej som funkar har jag börjat med roddmaskin. För drygt 7 år sedan testade jag min 2km-tid och var nära döden efter att ha klockat 7:42. I dag, nu med god marginal över 40 år gammal, 6 kg tyngre, post covid och sällsynt otränad, såg det ut såhär:
Objektivt ingen tid att skryta med men än är det lite krut i gubbkroppen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar