Snabb sammanfattning inför dagensavsnitt: Jag tränade i fjol på Manhattan Weightlifting men sen slutade jag ha kontor på den där ön, så då blev det lite lönlöst att försöka åka in från Brooklyn bara för att träna. Eller jag hann inte, helt enkelt. Crossfit-gymmet gav jag upp dels för att det också var på Manhattan men mest för att det var crossfit. Jag gillar verkligen, verkligen inte crossfit, hur snälla alla än är. Därmed uppstod ett träningsvakuum och kroppen förföll till en sorglig påse gröt sådär som den älskar att göra. Tack, evolutionen.
Så nu i april eller maj eller vad fan det var så skaffade jag klippkort på ett sånt där vanligt maskingym. Jag gick dit 10 gånger och gjorde lite böj, lyfte nån grunka och drog i nåt snöre. De har bara metallvikter och inga plattformar, så exakt allt som är roligt i ett gym var förbjudet. Ja utom böj då. Sen åkte jag till Los Angeles för miljardte gången och tänkte att nu jävlar måste det bli nån ordning. Så jag betalade 150 pickadollars för att få gå till Venice Barbell Club i en månad. De huserar hos Paradiso Crossfit och har schemalagd lyftning, oftast på kvällarna, med en kubformad coach som går runt och gnäller på allas stångbana. Precis som det ska vara, alltså. Jag hann dit fem gånger, vilket var precis lagom för att väcka min gamla kompis inflammation-i-axeln-som-känns-som-att-bli-mordhuggen-med-en-lödkolv-i-habanerosås. (Sidonotis: Det kostade mig alltså 30 dollar, 250 riksdaler, per pass. Ouch, men värt det.)
Vad som också väcktes var ju lyftarlusten. Alltså det är helt orimligt roligt med tyngdlyftning, och den här gången vet jag ju hur jag ska fixa axeln. Så i stället för att fylla på klippkortet på spakgymmet tänkte jag att för helvete jag betalar väl världens högsta årspris och går med i Crossfit Virtuosity för deras tyngdlyftarklasser då. Stället ligger ju på pricken 100 meter från min dörr och man kan ju med lite fanstasi göra dummare saker för pengarna. Men då kom tyngdlyftningsgudarna inridande på sina stötbockar och lotsade mig med magnesiumdammig hand till Brooklyn Athletics Club, ett nytt gym 8 minuter promenad hemifrån, som på måndag nästa vecka startar en tyngdlyftningsklubb. Alltså LYCKAN.
Just i dag fastnade jag på övervåningen och körde spontan discotisdag så det blev inget plattformslekande, men 102 kg 5x5 i böj eftersom every day is leg day. Mitt gamla pers, en dubbel på skämskuddiga 125 kg, ska väl gå att toppa inom överskådlig framtid. Rycken och stöten däremot känns långt borta, men jag har i alla fall roligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar