Hela den här bloggen revs igång när jag skulle försöka följa Starting Strength-programmet men sedan dess har jag inte följt något riktigt träningsprogram över huvud taget. Jag har heller inte blivit särskilt mycket starkare, och det här kan man ju tänka sig har ett samband.
Det är lätt att dissa program eftersom de nästan garanterat inte passar perfekt till just dina brister, behov och mål om du inte har en superlyhörd coach som känner dig sen flera år och skräddarsyr varje pass. Om man som jag missar pass lite här och var känns det än mer lönlöst att försöka lyda några godtyckliga regler, så jag har slumpat runt lite på måfå men ändå med någon sorts prioritering om grundstyrka, tyngdlyftning och allmänfys. Det har lett precis ingenstans känns det som.
Problemet med att träna lite på måfå är nämligen att man blir expert på att undvika det man är dålig på, sällan pressar sig så hårt som man borde för att få resultat och blir alldeles för inkonsekvent. Gymmet jag tränar på nu har nästan alltid nåt PT-pass igång på samma våning som lyftarplattformarna där nån 110 kg-kloss gormar kommandon åt en vettskrämd nybörjare. Jag ser ju hur de personerna pressas (och pressar sig själva) långt mer än jag förmår på egen hand: Det är klart de kommer uppnå bättre resultat den vägen men jag vill inte ha en PT som ordinerar burpees, jag vill tyngdlyfta!
Så för att försöka hitta en gyllene medelväg gjorde jag ett program till mig själv som ska försöka få mig att prioritera svagheter, väcka nervsystemet så jag på sikt kan konkurrera med 48kg-tjejer i tyngdlyftning (hahaha jag bara skojar, världsrekorden är 98/121) och få till lite riktig träningsvolym. För att jag inte ska ruttna och ge upp så är programmet bara 5 veckor, för sen ska har jag ändå en jobbresa igen så där blir ett naturligt avbrott. Fem futtiga veckor ska jag väl kunna uthärda utan att få gym-damp och börja spåra ur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar