Jag blir allt mer sugen på att börja träna olympiska lyft med allt vad det innebär gällande teknik, explosivitet, rörlighet och styrka. Det är något väldigt coolt med att skicka upp svintunga saker på raka armar. I går satt jag febersvettig och snorade mig igenom nån timme live-stream från amerikanska mästerskapen eftersom det var allt min hjärna orkade ägna sig åt. (De sänder i dag med, kolla på den här sidan framåt eftermiddagen när de drar igång. Kräver tyvärr bajspluginet Microsoft Silverlight.) Jag kommer sitta som klistrad när det är tyngdlyftning i OS i sommar, vilket jag aldrig trodde jag skulle säga. Men ju mer jag begriper kring tekniken och hur sinnessjukt starka de faktiskt är, desto mer fascinerad blir jag.
Det jag hann se i går var herrar i klasserna 56 och 62 kg. USA har inte haft särskilt stora framgångar i den här sporten, den domineras som bekant av östeuropa och Kina, och de allra bästa i de här klasserna är typ 150 cm långa. Amerikanerna i går var lite längre och därmed gängligare, vilket inte är helt optimalt. Klasserna vanns av två bröder, som med tanke på att båda är 18 troligen är tvillingar, Darrel och Darren Barnes (gult kort till föräldrarna som gjorde de namnvalen). Det som slog mig var att de hade så sjukt bra teknik. Dessutom lyckades Darrel i 62 kg-klassen spöa overkligt starke Joshua Gilbert som jag visat videor med förut. Så vilka är då de här lirarna, som är ÄNNU starkare än Joshua? Jag har förstås trålat Youtube och här kommer några fynd jag tycker kan vara sevärt:
Intressant teknikövning för att nöta position i botten:
150 kg svindjup knäböj x 2 vid 57 kg kroppsvikt:
Darrel blev 6:a i junior-VM (eller "ungdoms-VM"? "Youth World Championchips" kanske är yngre än "junior"?) i fjol. Här är alla hans lyft från tävlingen:
Darren, den lättare av dem, blev 4:a i sin viktklass i samma tävling:
Hans tyngsta i stöt där blev 120. Det är vad jag klarar i knäböj (förvisso i 3x5), men han tjongar upp den på raka armar. Det är så man blir tårögd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar