Det eviga ämnet: Rörlighet vs knäböj

Jag klagar ju ofta och gärna på gubbhöfter och orörliga fotleder. Men utöver klagandet försöker jag faktiskt hitta lösningar också, och den här videon känns som den mest bullshitfria och insiktsfulla jag hittat i ämnet:




Videon prickar in exakt de grejer jag tror är de största problemen:

• Svaga höftböjare
• Svaga tibialis anterior
• Dålig intern rotation av lårbenet
• Dålig kontakt / aktivering på utsida höft

Tibialis anterior, framsida smalben, alltså den muskel som vinklar foten uppåt, tror jag är en lömsk doldis i böjrörligghetsproblematiken. I botten av en böj är mina knän nämligen inte så långt fram som rörligheten tillåter, vilket jag killgissar beror delvis på att de här är väldigt svaga och kroppen då "skyddar" mig mot såna positioner. En sak jag redan gjort ett tag är att spjärna stenhårt uppåt med fötterna när jag sitter och jobbar, ett gäng set varje dag. Jag tror det har effekt, jag känner att jag har lite mer kontroll över bottenpositionen nu, men väldigt mycket återstår.

Intern rotation har jag nästan noll av, vilket dels gör att min böj inte blir lika djup som den annars kunde bli, och dels leder till att höftleden blir lite tajtare än den annars behövt vara. Jag har gått med fötterna utåt hela livet så delvis är jagg väl byggd så, men det är mjukdelar på höftens utsida som stramar när jag försöker rotera såhär, vilket tyder på att det borde gå att träna upp.

Dagens böj blev bara 110 kg 5x5 eftersom jag var jetlagtrött i morse och kände mig allmänt mosad. Jag vill också se till så alla böj håller knäna i samma bana på ner- och uppväg, för när jag börjar närma mig absolut max så åker de bakåt på uppvägen och om alla pass pressar mig till max kommer jag lära mig dumma mönster. Dessutom är den där knägrejen, som jag skrev förut, troligen pga för svaga framsida lår så det rätta är att INTE kompensera utan tvinga quadsen att bli starkare i stället.