Ola Blir Odisciplinerad

Det där programmet jag ljög ihop har jag inte följt alls, eftersom det här med lata semesterdagar och kopiösa mängder pansarbrytande öl var mycket roligare. Jag drack öl i går kväll, till exempel. Men jag måste rycka upp mig med träningsdisciplinen och programlydnaden så jag får ut nåt av skivstångandet och inte bara vankar runt och våndas över vad jag borde göra.

Jag har i alla fall sprungit lite då och då (och det går bra, tackar som frågar) men hade 3 veckor uppehåll från alla gymbesök. Nu har jag lyckats hiva lite skivstång igen, mest OH-squats men även lite splitstötar på 60 kg och vanliga front- och bakböj såklart. Tyvärr är jag klen i axlar och bål i allt sånt, så jag har skippat ryck för att fokusera lite mer på positionerna. Jag tror hälsenorna faktiskt börjar bli en aning vigare, men helvete så jobbigt det är att få resultat av den stretchingen och jag är inte i närheten av att kunna köra axelpressar från botten av en frontböj, ens med tom stång. I teorin skulle man t ex kunna vara såhär stört stark:



Det har blivit en massa OH-squat (femmor på 50-55 beroende på dagsform) och lite bänkpress eftersom jag har så orimligt klena pattar. Låren är ju inte pinnsmala tänkte jag, så varför inte discogymma lite och få nån fart på överkroppen också? Jag blir inte yngre så jag har inte jättemånga år på mig att se toppsportig ut (här kan ni kanske harkla er lite och ställa följdfrågor om mina öl- och chipsvanor). Jag tror stabiliteten i OH-squat behöver lite mer tryck i bröst och framsida axel så där har jag ju en till ursäkt.

MEN, så bildgooglade jag cyklisten Robert Förstemann och nu tänker jag viga resten av livet åt knäböj.:

(OBS, han har en genetisk sjukdom som man tydligen inte kan knäböja sig till.)
Bilden stulen på internet.