140-försöket

I dag var det dags för försöker på 140 kg i knäböj. Det dåliga är att mitt pers står kvar på 130 kg. Det bra är att jag var starkare i böj i dag än någon annan dag i mitt liv.

Jag värmde upp väldigt noga, töjde på lite grejer och och körde diverse aktiveringsmög för röven och baksida lår. Sen lite femmor på tvåsiffrigt, trea på 100 och singlar på 120 och 130. Den sista där var min tredje någonsin på den här vikten och var långt lättare än de tidigare två. Jag hade lätt kunnat göra minst en till. Då bestämde jag mig för att gå rakt på 140 i stället för att fega med 135.

Min första 130-böj för någon vecka sen hade ok djup trots att det var pers med 4 kg så jag trodde jag var kvitt tendensen att vända högt på maxvikter. Men 140 kg är jättetungt för mig och kroppen bestämde sig för att skydda mig från huvudets dumheter och vände högre. Jag fattade inte riktigt det under lyftet utan såg det först när jag kollade videon.

Det här gills inte. 

 

Tydligt är ju också att höfterna stiger alldeles för snabbt relativt torson på uppvägen: Detta är en rejält ful knäböj på många sätt. Som jag skrivit tidigare tror jag det beror på att framsida lår är lite för klena, så för att knäna ska kunna rätas ut får överkroppen fällas framåt. Men jag kanske får ta tillbaka det om röv/baksida lite, för där det går som trögast här är ju precis där baksidan faktiskt har en chans att bidra.

Jag gjorde ett till försök där jag gick rejält djupt men då kom jag inte upp och fick dumpa bakåt.

För ett tredje försök började jag bygga från 100 igen men på 130 var det så dåligt tryck att jag inte lade på mer. Troligen var bommen på andra 140-försöket riktigt dålig för lårbatterierna, men nu har jag i alla fall tagit 130 fyra gånger.

Jag känner att jag var nära nog att ge detta nån vecka till. Jag ska gå ner till kanske 100 och göra superduperdjupa böj (med mina mått mätt) och enochenhalv-böj (passera parallellt, ner igen, och sen upp helt) för att försöka nöta bort den svaga punkten och nöta in att alltid-alltid-alltid gå fulldjupt.

Slutspurt: 5 dagar till försök på 140 kg

På torsdag efter jobbet tänkte jag göra mitt försök på 140 kg böj. Jag brukar känna mig aningen starkare senare under dagen än direkt på morgonen. Sista böjpasset innan dess blir nog tisdag morgon, då jag tänkt göra pausade treor. Näst sista böjpasset var i dag, där planen var att äntligen klara fyror på 120.

När jag testade 5-4-2 nyligen var fyrorna de tyngsta jag gjort, på 117,5 kg. Men jag har gjort femmor på 115 och treor på 120, så att nå fyror på 120 kändes inom räckhåll. Till min förvåning lyckades jag, om än med mikroskopisk marginal, ta mig igenom tre set femmor! Jag har tvivlat så otroligt mycket på det här med 140-försöket att detta var enormt värdefullt för självförtroendet. Men det är fortsatt jäkligt oklart om 140 går att nå. Kollar man All Things Gym:s maxrepkalkylator ser det ut såhär med en maxfemma på 120:

 

Sista repetitionen i första och sista setet på 120 i dag var tillräckligt nära bom för att en sjätte nog var helt utesluten. Men båda gångerna var det för att jag klantade till positionen lite, för i mittensetet kändes det inte heeelt uteslutet att en sjätte hade kunnat gå om det gällde livet. I så fall ser tabellen ut såhär:

 

Så om jag lite optimistiskt antar att mitt max på 120 kg är 5,5 reps så kan ju 140 gå…

 

5-4-2-böj

Jag vet fortfarande inte om detta är en riktig grej eller om hon drev med mig, men Helena rekommenderade att jag skulle testa 5-4-2 i böjen. Jag hittar ingen info om detta upplägg vid en snabb googling, men tanken är att gå upp i vikt medan repetitionerna blir färre, och sen börjar man om, tre varv.

Med 130 som mitt max tyckte jag det verkade teoretiskt möjligt att överleva 85/90/95%, så avrundat till gymmets 1,25kg-vikter blev det 110, 117,5, och 122,5 kg på stången. Med frikostig setvila gick det vägen, och det är lite konstigt att 110 känns lätt efter tvårepparen. Tyngst var fyrorna faktiskt, så frågan är om man skulle palla 5-4-3.

Matigt med 9 set böj men nu är det slutspurt mot 140. Jag tror inte jag kommer greja det som det känns i dag, och jag börjar fundera på om jag ska fortsätta nöta med extremt böjfokus tills jag tar det, eller som planerat gå in lite mer för tävlingslyften efter midsommar. Jag tror jag tar det beslutet på maxardagen, för kommer jag nära är det nog för frestande att ge det ett par veckor till.

2 veckor till midsommar och en oändlighet till 140 kg

Eftersom jag har som mål att ta 140 kg innan midsommar tänkte jag göra ett försök på 135 i dag efter 130 för två veckor sedan. Den som tänker att man borde äta/sova/vila optimalt inför personbästaförsök i knäböj är tydligen klokare än jag. Min prep bestod av en massa öl i onsdags, megapass i går med ryckböj (80 kg nu), vändingar med paus vid knäna, frontböj, stående pressar, fyra (!) bänk- och hantelpressvariationer i tre set 8-12 reps vardera, pull-overs med stång, och lite maskindräll. Sen napalmstark thaimat, solsting, mer öl, middag kryddad med ghost pepper, sen nån sorts dansrejv med ännu mer öl, och en food truck med indisk veganmat som jag med ölomdöme köpte ett rejälv lass. Sen 5 timmars sömn, nästan ingen frukost pga sprängmätt fortfarande, två sittningar på porslinstronen där samtliga ovanstående synder tydligen bestämt sig för att evakuera köttfarkosten, hetscykling till gymmet så mjölksyran sprutar, och väl där försöka göra tunga singlar i knäböj. Jag är ett geni.

Jag fick med mig 130 ändå, som föga förvånande kändes trögare än sist. 10 kg till på två veckor är långsökt, men 135 hade kunnat gå i dag om jag bara tagit hand om mig själv lite bättre än röjningsarbetarna i Chernobyl.

Sen gjorde jag en tjugoreppare på 80 kg för att få med mig lite volym, men då fick jag ammoniaksmak i munnen vilket visar ungefär hur bra laddad kroppen var i dag.

För att riktigt maximera masochismen lade jag ändå till den här tortyren för baksida lår, där jag tyckte 10-reppare var full tillräckligt för att framkalla tårar:

Lårdistraktion

Jag cykelpendlade flitigt i flera år innan USA-flytten 2013, men sen har jag inte ägt någon cykel. Jag har saknat trampandet så i mars beställde jag en fräsig grusräser. Den skulle först komma i månadsskuftet april/maj, som sedan blev maj/juni, som sedan blev midsommarveckan, som sedan blev mitten av juli. De här förseningarna är nog så provocerande, men försöker man beställa en sån nu står det att man får den veckan efter midsommar, alltså ett par veckor innan jag ska få min som jag beställde i mars.

Fuck that.

Så jag beställde en annan fräsig grusräser förra veckan, och i går kom den:

 

Rondo Ruut CF2

I dag var det premiärtur, med planen att mysrulla till gymmet och fortsätta böjhetsen inför försök på 140 kg om ett par veckor. Men eftersom jag inte cyklat den här sträckan förut och årstafältet är någon sorts icke-euklidisk labyrint av avspärrningar och återvändsgränder blev jag 20 minuter senare än tänkt och anlände Friskis Skanstull med låren sprängfyllda av mjölksyra.

Tre set femmor på 115 kg gick att gnida igenom med nöd och näppe, och sen en massa biceps eftersom ena armbågen börjat sura i böj (precis som de gjorde när jag började med low bar en gång i tiden). Jag tror triceps ligger superlångt före biceps i styrka eftersom jag är världens sämsta discogymmare, så lite mer balans där borde hjälpa, tänkte jag ovetenskapligt.

Jag hoppas jag kan hålla mig från att elda lår på cykeln allt för hårt i ett par veckor till, för annars känns 140 kg böj fjärran. Men fy fan vad roligt det är att cykla.