måndag 8 oktober 2012

Discoträning

Det har varit lite glest med träningen men i fredags hade vi lite firmaståhej med gocart, klättervägg, såna där sumodräkter som luktar gammal konsultsvett, discobowling och hinkvis med öl. Det var roligt eftersom det gick bra: Jag som inte hållit i en ratt på ca 8 år överraskade mig själv med att vara rätt skaplig på att köra (mitt lags bil var den snabbaste av 8), jag lyckades slunga runt en MMA-tränande brottare (som förvisso är van att träna i gi och inte sumodräkt) och jag måste nog testa klättring lite mer: Det fanns tre leder och ingen var väl egentligen svår men jag klarade alla inklusive den med lite överhäng. Inte så pjåkigt för någon som aldrig klättrat förut, om jag får säga det själv. Jag har alltid utgått från att jag är askass på klättring på grund av att jag är lite tung för min armstyrka, men bara man hade bra grepp (och mitt är väl åtminstone hyggligt) och lyckas få upp en fot på nån liten plupp så kan man lösa allting med benstyrka. Vi har ett par klättringsfantomer på jobbet som jag kanske får haka på nån dag.

Jag är sensationellt kass på fyllebowling i alla fall, så där blir det inget skryt. Kanske i så fall att jag är precis lika dålig med bägge händerna.

Dagens cykling till gymmet gav nya astmaproblem. Det har hänt nåt sen i somras som gör att ansträngningsastman snart är i nivå med när den var som jobbigast under uppväxten, vilket känns måttligt peppande. Medicinen räddade mig men sen bronkitrosslade jag lungslem i 20 minuter.

Själva träningen blev enbart överkropp pga höfthaveriet: Axelpress med skivstång, axelpress med hantel (en sida åt gången), triceps pushdowns, face pulls, triceps extensions med skivstång stående (över/bakom huvudet), skivstångscurls. Sen en massa benstretch för att få ordning på höftjävlarna. Oklart om det hjälper, det känns alltid värre så fort jag försökt töja lite.

Det känns störtlöjligt att inte träna ben, som om jag fuskat mig genom hela passet. Men jag tänkte att jag kan springa lite på löpband och kanske testa lite benträningsmaskiner som inte innebär så djup rörelse i höftleden.

2 kommentarer:

  1. Klättring är har varit mitt favoritnöje alla kategorier. Nu har jag väl kanske i och sig släppt den känslan. Och förvånande nog var jag lätt lycklig när jag körde enarms hantelryck och hantelstöt i fredags. Nåväl. :)

    Höfter och sånt... Har du pratat med någon? Tänkte bara på min egen usla kropp (inte så mycket nuförtiden, tvärtom, Yay!) och att jag fick lära mig att jag var/är överrörlig både här och där...

    Kör hårt! Ta det klokt!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Överrörlig är det nog ingen risk för, snarare tvärt om: I förhållande till rutinerade tyngdlyftare har jag väldiga problem att inte rulla bakåt med bäckenet när höftens vinkel stängs. Det har blivit bättre, men jag har fortfarande lite butt wink i djupa böj, til exempel.

      Troligen fick jag nån sorts inflammation i iliopsoas av 10x10-böjen som jag nu måste låta läka ut ordentligt. Smärtan är av en sort som känns besläktad med löparknä, och sån inflammation tar ganska lång tid att få bukt med helt. Det gäller att ha tålamod, med andra ord.

      Sen detta med den satans astman… man kan ju ge upp för mindre.

      Radera