OBS! Jag lever!

Ni har tydligen varit oroliga, vilket är rörande och märkligt på en och samma gång. Så till er som undrat vart jag tagit vägen samt för nytillkomna tittare bjuder jag här på en liten återblick över vad jag gjort senaste månaderna:

1. Gjorde 100 knäböj med kroppsvikt på stången
2. Höfterna tog politisk timeout, meddelade att "det där med järnröret var en hemskt dålig idé"
3. Ägnade mig enbart åt discogymmande pga någon sorts inflamerad foglossning
4. Åkte till New York, blev kvar lite längre pga Sandy
5. Blev sjuk efter hemresan pga bronkitrosslande holländare på planet. Ont i halsen och en sjuhelvetes massa allergisymptom (pga sänkt immunförsvar) i över 2 veckor and still going strong
6. Tränade i dag för första gången på en månad

Facit blev att höfterna inte mår bra än och att jag blivit hemskt svag. Jag värmde upp och stretchade rigoröst, sedan böj/frontböj/OH-böj upp till 60 kg och därefter vanliga vidare till 80. Mycket försiktigt alltså, och med massor av stretch mellan seten. Jag hade känningar i höfterna hela tiden, rent av ont första uppvärmningsböjen med bara stång, men det gav med sig sakta men säkert.

Sedan superstrikta good mornings på bara 40 kg för att möra upp röv och baksida lår lite mer, och sist 15 minuter foam rolling, stretch och annat muskelvävnadsmosande.

Min teori har varit att psoas gick sönder för att jag är för ovig i insida och baksida lår samt sätesmusklerna. Eftersom de musklerna är för stela/korta får jag "tuck under" i botten av böj när de når maxlängd men jag vill ner längre; Då drar de i bäckenet så att det roterar lite bakåt, jag tappar svanken och—själva slutpoängen—psoas måste hålla emot fruktansvärt hårt från andra hållet. Det blev för mycket när jag gjorde 100 böj och nåt gick sönder.

Så nu stretchar jag rumpan maniskt och jag tror faktiskt dagens pass gick okej. Jag har känningar i höfterna men är mer mör av all stretch än nåt annat. Kör nog varannan discogym ett tag så höfterna får vila.