Omstart

Jag har varit sjuk.

Elfte april, då mitt förra inlägg skrevs, var tills i dag senaste gången jag tränade. Däremellan har jag hunnit med att under två veckors tid vara övertygad om att det flyttat in giftpilgrodor i mitt svalg och haft någon sorts svensexa med temat Sodoms 100 dagar. Halsfluss var det tydligen inte, märkligt nog, men nu har grodorna flyttat ut och jag vågade mig på ett pass nere på atletklubben på lunchen. På nästan exakt en timme hann jag värma upp och töja igång gubbhöfterna, köra treor ryck (golv/låghäng/låghäng) på tre upptrappningsvikter och sen 5 set på 50 kg. Därefter femmor böj på 60/80/100/100/100, illa räknade maxreps axelpressar på 40 kg i tre set och lite allmänt axel- och armjoxande med mindre vikter.

När man haft uppehåll och varit sjuk, speciellt när man inte ens med generös välvilja kan kallas ungdom längre, så tappar man en del kapacitet. Rycken var utan bom (om än med tunn marginal) men tröga, fula och krokiga, som om jag försökte göra dem under vattenytan i en strömmande älv. Böjen gick vidrigt tungt och redan första repsen i varje set hade tendenser till squat-mornings. I sista setet var jag extremt nära att ge upp efter en tredje repetition som måste ha sett ut som ett självmordsförsök, men jag lyckades death metal-gurgla fram någon sorts sista kraftdepåer och torterade fram två till reps ur låren genom att dropbomba ner stenhårt och ta dem på studs. Även här otroligt fula reps rakt igenom.

Höfterna, som den optimistiskt lagde skulle kunna tro var utvilade efter det långa uppehållet, gjorde ont på riktigt så det blev varken front- eller ryckböj. I stället lätta axelpressar med volym för att nöta position. Trodde jag. Set 1 var nog en bit in på tvåsiffrigt men orken och trycket dunstade bort som en DMT-hägring. I de andra två seten kom jag inte ens upp i 10, det var fullständigt tomt i axlar och armar.

Jag har tränat riktigt vidriga benpass i den där lokalen, men i dag, med futtiga 5x3 på 100 kg i böjen, var första gången jag blev stående halvvägs upp i trappen. Kroppen kändes så tung att min fart uppför ebbade ut tills jag bara stod där. Att behöva spendera 20 sekunder på att psyka upp sig för att gå i trappor två våningar är kanske inget tecken på toppform. Jag ser fram emot ganska spännande träningsvärk.

Så det var lite uppförsbacke i dag, kan man säga. Jag kommer tyvärr inte att vara tillbaka i gamla träningsschemat än på en vecka eftersom jag ska till Spanien i 5 dagar pga jobb i morgon. Jag får packa löparskorna och hoppas att hotellet har någon vrå med discogymmarhantlar i alla fall.