Mitt jobb, som jag kanske får anledning att återkomma till snart, har tärt ordentligt på krafterna på sistone med extremt långa dagar. Så i går bjöd jag hjärnan på några öl och den tackade med att sova till 10:30, vilket säkert behövdes men som gjorde det väldigt svårt att hinna till Friskis & Svettis kl 11 för ett inbokat pass med Helena och Alvin.
En halvtimme försenad med frukost och en halvliter kaffe i i kroppen hakade jag på Alvin i ryck. Jag lyckades dra runt den första på 50 kg men annars kändes det rätt okej med tanke på att kroppen bestod till 90% av stresshormoner och chips den här förmiddagen. Tvåor upp till 62,5 kg och sen ettor på 65, 67,5 och 70 kg som var pers med 2,5 kg. Inte snyggt men kul att få dit den! 70 har hägrat på horisonten ganska länge nu. Återstår bara att sätta den lite finare, hamnade framåt på den här.
Helena visade sen en övning som hon kallade "polska ryck". Man kör från klippet helt utan drag och gör först bara ett frånskjutshopp med stången kvar vid höften och poängen är att trycka med hälen—INTE upp på tå—och sen samma frånskjut men fånga i styrkeryck. Superbra för att hålla stången nära genom att man känner in ryggvinkel och höftposition där man är som starkast, och för timingen så man lär sig dra klart innan man går till sittet.
Till saken hör att jag blir väldigt framåtfälld i mina ryck eftersom min rörlighet inte är så bra. När jag loopar runt stången på mitt vanliga sätt så kan jag sticka igenom huvudet ganska aggressivt för att komma till den position som funkar. Men det som hände i min allra första repetition här är att övningen funkade PERFEKT genom att jag plötsligt höll stången skitnära och drog den med all kraft rakt i ansiktet som jag samtidigt headbangade framåt för att gå under.
Resultatet var att det sprutade blod eftersom jag slagit upp ett ganska rejält jack på undersidan näsan mellan näsborrarna och brosket som skiljer näshålorna åt ("septum" för läkare och piercingentusiaster) slagits loss från själva näsbenet, med ett minst lika stora och djupa jack inne i varje näsborre också. Det har nu gått ungefär två timmar sedan smällen och jag har lyckats cykla hem, men det blöder fortfarande eftersom det var rätt mycket som gick sönder där inne i trynet.
Tur i oturen var att jag inte slog ut någon tand eller bröt näsbenet. Det gjorde inte ens särskilt ont: Man blir ju chockad först och visst känns näsan lite öm nu (den är ju ganska svullen) men utöver att ögonen tårades sådär som de gör när en läkare ska pilla svinlångt upp i näsan så är jag mest sur över att jag behövde avbryta och inte hann köra stöt. Sen är det ju lite pinsamt att lyckas med detta inne på gymmet också, men det bjudet jag på.
Jag kommer ju vara livrädd för den där övningen nästa gång men om nyllet läker ihop så kanske jag testar på måndag igen.
Working on that Björlingnäsa.
SvaraRadera/syster