Detta har varit en riktig praktmåndag, rejält slokande hjärna och hållning som en förtvinande ormbunke vid skrivbordet. Väl på gymmet kändes det att jag hunnit bli lite frusen under dagen: Axlarna tog minst dubbelt så långt tid som vanligt att värma upp och många timmar av krokig hållning gjorde att ryggen inte ville nypa ordentligt.
Passet blev därför lite lättare: Mer ryck från höga häng upp till 55 kg, men bara tvåor drag+ryck på de sista seten. Solklart sämre ryckdag nu jämfört med perspasset i lördags, men jag intalar mig att det är nyttigt för tekniken att få lite reps i kroppen ändå.
Jag försökte prioritera relativt kontrollerade och fina reps framför viktkåthet och volym, så där jag normalt hade fortsatt med ryck en kvart till fick det bli vändningar. De kändes sjukt aviga och jag inser att jag behöver ta itu med dem på samma sätt som jag försöker göra med ryck: Identifiera svaga länkar i kroppen, filma tekniken och börja om från början med låga vikter.
Men just i dag orkade jag inte ägna mig åt så ädla sysslor så jag körde treor styrkevändningar till 70 kg, tvåor på 75 och 80 kg, sen sista 3 seten med vändning följt av 5 frontböj på samma 80 kg. Allt var fult och kändes skitjobbigt men blev i alla fall gjort. Det är klart vändningen äter lite energi men frontböjar blir så ohyggligt mycket tyngre efter en vändning. Förmodligen kommer min framtida teknikinventering avslöja en del ledtrådar här.
Jag var i alla fall mystiskt snabb på cykeln hem sen. Skulle vilja förstå varför jag i bland cyklar som en jävla velodromdemon efter ett par timmars lyftning när jag rimligen borde vara helt slut i benen.
Edit: radbrytningar hade fallit bort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar