Hej slörövar!

Jag heter Ola och det här är min träningsblogg. Här tänkte jag försöka underhålla svenskspråkiga internet med mina framsteg och snedsteg, plus lite amatörfilosoferande om motivation och sånt. Eventuellt dyker det upp lite anekdoter om lyteskomik från gymmet också.

Jag har ägt ett par olika gymkort i vuxen ålder och det är faktiskt inte alla av dem som gått helt oanvända. Men i bland kommer man inte iväg till gymmet så ofta som man tänkt, och i bland kommer man på sig själv med att just ha spenderat 3 av sina bästa år med att dricka svår import-öl och surfa katt-GIF:ar i stället för att röra på sig. Lätt hänt, liksom. 2010 var jag så otränad att det var en fysisk ansträngning att vända sig i sängen och jag inte kunde ta mig upp på bryggan från vattnet utan stege. Det är inte OK när man är 31 år, av normalvikt och saknar fullgoda medicinska ursäkter som t ex att man blivit harpunerad genom flera viktiga organ i en spektakulär valjaktsolycka.

Sedan ett drygt år tillbaka har jag tagit mig till gymmet 4-5 gånger i veckan och hunnit frusta runt med skivstänger, hantlar, märkligt utformade maskiner, kettlebells, medicinbollar och andra tortyrredskap. Jag har även sprungit ungefär 60 mil på löpband, vilket bara är marginellt mindre tråkigt än att äta wellpapp, men jag kompenserade den tristessen med att fortsätta dricka en massa svår öl. När man håller på sådär i ett år så kommer man till slut i lite bättre form, har det visat sig. För min del innebär det att jag har blivit lite mindre skämssvag och inte längre är formad som en halvfull refillkorv med sylt.

I stället för att fortsätta flumma runt som en gymtombola och testa vad som faller mig in (samt springa på det satans bandet) så tänkte jag ge mig på det här med ett strikt program. Att man aldrig kan bestämma sig beror ju på att det är roligt med variation och att det finns 40 000 miljarder gymprogram som alla utlovas vara BESTEST EVEREST och förvandla folk till pansarbrytande gorilla/noshörningshybrider på nolltid. Så man ger varje upplägg ungefär en vecka, alldeles lagom tid för att inte kunna dra några som helst slutsatser om programmets effektivitet, och sen ADHD-hoppar man vidare till något annat spännande eller börjar ändra programmet till oigenkännelighet.

Efter nyår testar jag vad som händer om man för en gångs skull lyder alla instruktioner.