Meningen med livet

Det finns en massa saker man kan vara mer eller mindre bra på när det gäller Den Fantastiska Maskinen Kroppen: Snabbhet, styrka, uthållighet, vighet, balans, koordination, explosivitet och såna där partytrick man kör på barnkalas när man gör så tummen ser ut att sitta löst. Jag vill ju helst vara grym på alltihop. Om man Gunde Svan-tjurar sig igenom 15 år av träning tillräckligt tidigt i livet kan man bli riktigt, riktigt vass på en eller ett par av de där sakerna. De flesta av oss är inte så peppade på att öva häckpassage 4 timmar om dagen i ett decennium utan är mer sugna på att vara lite allsidiga, och blir därmed ingen elitidrottare.

Jag inbillar mig att de flesta nog ser en multifunktionskropp som den snyggaste sorten. Tiokamp är asjobbigt eftersom man måste vara bra på alla sorters kroppsgrejer utom tumtricket. Kroppen formas därefter och den där stark-snabb-vig-seg-explosiv-fysiken diggar jag. I MMA, även känt som män-som-torrjuckar-i-kalsonger, är det ungefär samma grejer som gäller men där har alla en massa fula tatueringar så vi hoppar över dem som förebilder.

Om man inte sitter och ruvar på ett knippe olympiska guldmedaljer samt professorstitlar i biomekanik och näringsfysiologi så är det i princip omöjligt att veta hur man allra bäst når sina mål. Mitt problem är dessutom att jag inte riktigt vetat vad målet egentligen är. Har man roligt när man testar tusen olika övningar så är det väl egentligen gott så, men tävlingsmuppen som bor i mitt huvud insisterar på att få bestämma i bland och hen tycker att jag borde bli riktigt bra på något. Så jag tänkte att stark är ju coolt att vara, och det är väl en bra grund inför alla de andra bitarna. Eftersom styrka och muskler förtvinar när man blir gammal så kan det vara bra att ha mycket att ta av, tänker jag också helt ovetenskapligt.

Man kan förstås träna enbart för utseendets skull, men den som försöker brukar ganska snabbt upptäcka att det är roligt att känna sig stark och helt makalöst tråkigt att sitta helt osvettig och handledscurla för att "få snygga underarmar". Bland det roligaste man kan göra på gymmet är att stå brevid en solarieorange vaxbringa och köra dubbla hans vikt i knäböj. Det är så uppenbart mycket coolare att vara stark än att ha knöliga axlar, och de som larvar runt med isoleringsövningar efter att ha runkat till Pumping Iron får ändå aldrig en fysik som ser ut som en väl fungerande, allsidig och balanserad maskin. Så nu enas vi om att skita i sånt larv och i stället bli starksnygg på riktigt, okej?