Uppryckning

I morse körde jag på närmast-hemma-gymmet Sats Marievik, men de har fortfarande en stor grop i golvet där lyftarplattformen fanns förut. Tydligen har hela golvkonstruktionen gått i flisor av att någon släppt tunga saker. Jag inbillar mig att när man ställer in en lyftarplattform och 250 kg fria vikter så uppstår frågan "kommer det här hålla nu då" ganska naturligt, men nuvar tydligen golvet gjort av typ wellpapp och måste repareras. Även på övervåningen där PT-hörnan har en 10 kg teknikstång så var det ett stort hål i golvet vilket är lite mer imponerande med tanke på att tyngsta viktskivorna där är 10 kg. När jag var på väg därifrån kom det lite svartmuskiga män med verktyg och plåtbalkar, men tills de är färdiga med reparationerna nedgraderas härmed Sats Marievik till 0 av 5 möjliga i tynglyftarbetyg.

Jag lyckades hitta en lite fläck på övervåningen utan golvkratrar och hann efter idogt uppvärmande och tekniknötande på lägre vikter beta av 12 korrekta ryck på 40 kg. När vikten är så låg kan man hålla i stången även om man bommar, så det uppstod tack och lov inga nya golvhål. Jag har nu alltså 88 ryck kvar innan jag får lägga på vikt, och eftersom jag fortfarande har väldigt ojämn teknik och missar för att jag t ex glömmer dyker ner under stången (bra Ola…) så är jag inte ens säker på att 100 kommer vara nog. De sista 3 kompletterade jag med 5 OH-squat efter varje fullbordat ryck men jag är fortfarande instabil där. Kanske borde mygla in mer sånt så blir jag tryggare med att fånga stången i bottenläget också.

I ryck känns tyngdlyftningsstänger lite obekvämt tunna i mina ovana händer. En bonusjobbig grej är att Eleikos teknikstänger, som den jag använde i dag, verkar ha ännu tunnare diameter så nu är nävarna helt uppslitna trots magnesium och fjuttvikter. Framför allt är det ute vid lillfingrarna som jag får enorma valkar, hur jag än smörjer, filar och slipar. Huden veckas liksom där inne i greppet hur jag än bär mig åt. Är det möjligen nån av er läsare som också har jättehänder och lyckats få ryckgrepp att kännas som något annat än en metafor för att skära fetaost med stavmixer?