Bendöden

Efter långt och noggrant begrundande har jag motvilligt accepterat att det här med 10x10 böj på kroppsvikt inte var det enskilt smartaste jag gjort i hela mitt liv. Topp 10 mäktigaste kanske, men inte smartaste.

När man kört skiten ur en muskelgrupp, och kanske framför allt ben, så får man en speciell känsla i kroppen. Först är det de där utmattningsskakningarna tillsammans med något som liknar känslan när man inte kan avgöra om något är varmt eller kallt — det är bara stark signal av någon odefinierad sorts varning. Sedan kommer stadiet med renblästrat zen-lugn som sitter i en timme eller så innan man går över till att det inte känns så jättemycket annat än att man kanske är lite trött. Sedan sover man på saken och vaknar med klassisk träningsvärk.

Det där protokollet följde inte mina ben den här gången.

Första stadiet med den odefinierbara larmsignalen höll i sig från sista repetitionen på morgonen tills jag somnade i tisdags kväll. Zen-lugnet infann sig inte över huvud taget, för hela gårdagen upptogs av helvetisk och dessutom accelererande träningsvärk samtidigt som den ursprungliga känslan av habanerosås och brännmaneter visade noll tecken på att avta.

Så till i dag. Som ni kanske vet är benträningsvärk som allra bäst dag två. Det gick märkligt bra att cykla till gymmet i morse, kanske för att inget kommer kunna mäta sig med vad mina ben gick igenom i förrgår, men väl på gymmet blev det visst fokus på överkropp kan jag säga.

Så fort jag suttit still en timme är det som om muskelvävnaden är snustorrt trä och nerverna är tomtebloss i full fyr. Jag rör mig med samma eleganta finess som en malmgruveborr inne på Kosta Bodas showroom och nässuckar värre än Leif GW när jag var femte minut växlar över vikten till andra skinkan.

Om man är helt otränad och tar i så in i helvete en timme så får man träningsvärk som liknar detta, men som ändå inte når riktigt hela vägen fram. Samtidigt inser jag att det finns massor av människor som inte skulle få några nämnvärda känningar alls av att göra det jag gjorde. Crossfittare och andra HIIT-fantomer lär ju tåla bra mycket mer än detta. Jag tänker att nästa gång kommer jag nog inte få lika ont, och inser att jag ju faktiskt därmed tänker "nästa gång", som om jag ska göra det igen. Och ja, det ska jag kanske. Faktiskt.

Man kanske kan köra 14-13-12-11-10-9-8-7-6-5-4-3? Det blir 102, och det gjorde den här snubben också, men i rad:



En gång i tiden tänkte jag att om man klarar 3x10 på kroppsvikt så är man ändå rätt stark. Nu tänker jag att 100 i rad är starkt. Fast jag ska göra mina high bar och med bättre djup. Sådetså.