Läser man igenom den här bloggen är det en oproportionerliga mängder gnäll om åkommor och skavanker, utan några egentliga uppehåll. Tyvärr verkar det temat fortsätta: Mina allergier trilskas våldsamt mycket och jag käkar nu dubbla mediciner, båda med den så åtrådda biverkningen förlamande trötthet, vilket gör mig alert som en tröglori proppmätt på haschbrownies. Höfterna surar vidare men smärtan har migrerat runt lite och jag tror inte det är psoas länge utan någon annan höftböjare. Astman har jag inte provocerat men den är säkert också vrång och vresig om den bara får chansen. Som extraboll i flipperspelet Olas Kropp känns det dessutom som om jag har en förkylning i hasorna.
Eftersom jag vuxit upp med en massa allergier hela livet har jag blivit ganska bra på att ignorera allt sånt här, för om man går runt och är medveten om hur mycket bättre man kan (men aldrig får) må så blir man Falling Down-vansinnig. Men alltså nu måste det räcka snart. Jag kan ärligt talat inte riktigt minnas när jag mådde riktigt bra sist. Juni? Ja, förmodligen juni. Klart som fan jag inte blir starkare när jag inte mått som man bör på ett fucking halvår.
I afton blev det, efter tidigare utannonserat avbrott på grund av reklamfester med tillhörande ölintag, ny vända till gymmet. Lätt uppvärmning för att inte reta astman, en massa stretch så röven inte ska bråka med grannarna, böj upp till tre set femmor på 100 kg där jag testade att köra med bälte. Set två blev faktiskt bara 4 reps ska jag erkänna, eftersom jag fick nån sorts oro över höften men den lugnade sig till sista setet. Det kändes ok med 100 kg men jag är inte vrålstark direkt. Bältet hjälper kanske lite, svårt att säga. Eftersom det gick bra med bälte nu så kanske jag testar utan nästa gång.
Efter det körde jag lite axelpressar men svagheten här är helt absurd. Jag klarade inte 3x5 på 50 kg strikt press. Skammen. Avslutade med sittande hantelpressar varvat med plankan. Min styrkebalans är onekligen åt benhållet så det är kanske rimligt att nöja sig med ett par benpass i veckan tills höfterna mår bättre och däremellan ordna upp övre rygg, axlar och armar som uppenbarligen är på nivån "mellanstadietjej". Men alla mina tidigare försök att styra upp någon sorts program har fått ställas in på grund av alla de här defekterna som har stafettlopp genom min kropp, så jag kanske får finna mig i att köra på känn tills vidare.
PS. Önskar mig 16 och 32 kg kettlebells i julklapp. Lovar att skriva ohejdat positivt om dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar