När jag kör böj bak brukar jag alltid stanna lite i botten för att känna in positionen och få lite stretch på tidiga uppvärmningsset, typ 60-70 kg. I dag valde jag att testa paus även på 90 kg och det kändes så bra att jag fortsatte. Totalt blev det 70/70/90/100/104/108/110/110/110 vilket är MYCKET tyngre än jag trodde jag skulle klara. Här är den näst sista, där det börjar bli rätt tufft att komma upp:
Det känns superbra i botten men jag vill kunna sitta mycket djupare. Jag ska se om det är lika lattjo att göra med frontböjar i morgon.
I övrigt: Lite blandat treor och femmor snatch balance ("ståryck"?) upp till 58 kg där jag fick nån miss och gick ner till 50 igen. Helena var på plats och gav mig lite välbehövliga pekpinnar kring tryck på hela foten och att inte hoppa framåt. Sen ett komplex: Stötdrag/hängstyrkevändning/golvstyrkevändning/stöt/stöt/stöt som fick stanna på 3 set på 65 eftersom axlarna var lite trötta och mina stötar flyger runt lite hur som helst så jag måste parera hela tiden. Det känns ändå som om jag snart kommer få till det, i alla fall på fisvikterna.
Varför vill du komma ner djupare? Ur tävlingsperspektiv är det där godkänt djup, vad jag kan se.
SvaraRaderaAbsolut, om man tävlar i styrkelyft. Men eftersom det är tyngdlyftning jag fokuserar på så handlar sittdjupet om att kunna komma under tyngre/lägre vändningar och ryck. Ju djupare jag kan sitta desto lättare är det också att hålla torson upprätt, vilket underlättar när man ska ha saker på raka armar, och jag är ju alltid ganska framåtböjd på grund av min kackiga rörlighet. Kolla in det här föredömet till exempel: http://www.ironmind.com/ironmind/export/sites/default/ironmind/chen-hongquing-135_lg.jpg
RaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Radera