Knäböj 5 repetitioner på 110 kg: Check. 5R-personbästa för high bar.
OH-böj 5 repetitioner på 60 kg: Check. Personbästa.
På sistone har jag varit lite ängslig inför knäböj. Stått och hållit i stången och i huvudet ojat mig över hur tungt det ska bli och oroat mig för att misslyckas. "Ska det verkligen gå vägen det här", "jag klarar väl bara 5 om jag fuskar lite med djupet" och "varför känns kroppen lika stridsberedd som en påse vuxenblöjor?". Det är svårt att stänga av sådana tankar när man titt som tätt faktiskt inte orkar vikten och faktiskt råkar slarva med djupet och kroppen faktiskt känns lite loj. Jag har inte kommit på några bra tankeknep för att återerövra peppen och vinnarskallen, så därför var det en viktig seger att greja 5 reps på 110 kg i dag, även om Jessica North ändå har 14 kg försprång.
Om jag vid nästa böjpass försöker upprepa mitt nya personbästa som om det är normala träningsvikten, vilket blir effekten av upplägget i t ex Starting Strength, så kommer min vånda bara fortsätta: Det är ju nämligen inte särskilt självklart att jag hädanefter plötsligt kan klara den vikten vid varje pass. Så för att bryta den här prestationsångestcykeln så behåller jag 110 som maxvikt men går ner på flera set om tre i stället, viket förhoppningsvis ska kännas görbart för det mesta. Sen får det växa till femmor med tiden och dagsformen, tills jag siktar mot nytt 5R-personrekord (115 antar jag blir rimligt), och därefter kör treor på den vikten, osv.
I OH-böj är det ju löjligt att ja inte testat 60 kg förut. Det gick rent av lätt, nu när jag kom ihåg att ta med magnesium för greppet. Benen orkar 60 kg vanliga böj med uppemot 30 sekunder paus i botten (jag testade i dag) så det är bara stabiliteten i axlarna som det hänger på och där har jag gjort stora framsteg. Men ändå stod jag där och våndades innan mitt försök, och hann tänka att jag säkert inte ens orkar stöta upp den till raka armar, eller att jag ska tappa redan på första repetitionen. Men sen gick det ju som en dans med både stöt och böj, vilket förhoppningsvis kan radera såna tankar till nästa försök. Då ska jag testa med 3x5.
I marklyft var det däremot inga muntra tongångar. Jag tänkte tjonga iväg 3 snabba på 130 innan en femma på 140 men ryggen är för klen, så jag fortsatte göra treor på 130 i stället. Jag tror jag måste slipa lite på tekniken dessutom, återkommer kanske om de insikterna.
Dagens pass avslutades sedan med jättemånga RDL (romanian deadlift) och ett knippe good mornings, så efter det ryggslutsmosandet går jag nu som om jag bär en glödlampa fastknipsad mellan skinkorna.
Hej Ola, Ylva som härjar i kommentatorsfältet på Kalles blogg här.
SvaraRaderaAngående bälte: troligtvis en bra investering, ganska dyrt att köpa ett bra men bättre än att köpa ett billigt som inte levererar. Jag har bara provat att marka med bälte en gång, det kändes kanonbra.
Jag tror det kan vara bra att modifiera ibland och inte alltid träna till max, både för pannbenets skull men även för kroppen. Styrkeutvecklingen går fort i början, men för att skapa stabilitet och verkligen bygga muskler i core-partiet så behöver man ge det lite tid, även om benen orkar maxning varje pass.
Det är bättre att få träna på en längre period med lite lägre vikter än att maxa och sedan skada sig och inte få träna alls. Det är dessutom skittråkigt att vara skadad, true story!