Hur ofta jag än tränar så har jag ett jobbigt litet skuldbelagt ok på mina axlar för den träning som inte blir av. Jag borde köra styrkekondis, jag borde träna mer mage, jag borde ta tag i min totala oförmåga att göra ordentliga cleans och jag borde definitivt göra pullups som jag ju tycker är så viktiga. Som vanligt är det sånt jag är dålig på som inte blir av, så jag förblir dålig.
När jag väl gör ett desperat försök att ta itu med några borden så går det dåligt och jag får träningsvärk i nivån Irukandji-sting och sen tar det ett par månader till nästa försök och skuldkänslan gror som en kalifornisk skogsbrand.
Men vet ni vad, fuck borde. Jag kan inte bli bra på allt och om jag ändå försöker så kommer jag garanterat inte bli bra på någonting. Visst, det är klart böj och ryck skulle tjäna på starkare bål och om jag ska bli bra på stöt så måste jag ta itu med tekniken i cleans (vändningar) förr eller senare. Men hela min livskvalitet skulle tjäna på att jag sluta älta det där. För vad är det som egentligen skulle bli så mycket bättre om jag lade till allt som jag tycker mig träna för lite av nu? Det finns ju en överhängande risk att jag skulle få skära ner på böj för att hinna allt och det är ju kanske världens sämsta idé. Det är ju min absoluta favoritövning, så varför inte låta den få högsta prioritet? Annars slutar jag som stackars Kalle.
I morgon blir det böj igen. Jag borde klara en femma på 110 kg high bar snart tycker jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar