Efter nederlaget i vanliga böj blev det lite trötta frontböjar på 80 kg och 3x5 på 50 kg OH-squat. Jag borde ha testat 55 men mådde lite unket ända sedan jag klev upp i morse, kanske pga en halv burk jalapeño i magen. På slutet hann jag med lite bicepsdisco och sittande axelpressar som kändes helt meningslöst, men jag orkade fan inte böra köra utfall eller marklyft.
Så varför kan inte mina lår, som med all sannolikhet har en hel del mer muskelmassa, alstra det tryck som Jessica North klarar? Som utlovat har jag författat en massa undanflykter:
- Jag gillar öl och chips lite för mycket
- Jag tränar inte varje dag som hon gör
- När jag väl tränar pressar jag inte mig själv särskilt jättehårt
- Jag springer och cyklar en hel del vilket tar udden av explosiviteten
Poängen är tyvärr att det där är undanflykter; En ursäkt är en utomstående faktor som jag inte rår över, men allt det där är mitt eget fel. Ingen annan kommer rätta till det där åt mig. Vill jag bli starkare så måste jag (och ingen annan) ändra allt det där. Så, vad göra?
- Jag måste börja med ett program igen, och jag måste hålla det stenhårt. Programmet måste innehålla inbyggd progression så att jag inte kan bli bekväm och stanna på samma vikt eller skippa set här och där.
- Jag måste lugna mig med ölen och tillhörande hälsokost, speciellt då jag i sann svensk sommaranda behandlat levern som om den vore Syriens civilbefolkning.
- Distanslöpningen får bytas mot intervaller och backträning i stället för långlopp.
De första två punkterna är jag ganska peppad på, men den sista känns fruktansvärd eftersom jag älskar löpning. Eventuellt kanske jag springer ett par månader till och drar ner under vinterhalvåret, för jag är nog inte redo att göra slut med Årstavikenrundan riktigt än.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar