Att välja gym, igen

I går kväll tränade jag och mina jobbarkompisar tillsammans på ett gym av det lite hemligare slaget. Bakom en helt anonym dörr i ett bostadshus på Östermalm leder en trappa ner till en anläggning där kändisar, näringslivstoppar och andra välbeställda tränar. Max 8 tränande finns där samtidigt och allt är tidsbokat och lett av personlig tränare. Det kostar föga förvånande svinjävlamycket att träna där, uppemot 10 gånger så mycket som på Sats. Det var en intressant inblick i en annan värld att sätta sin fot där inne.

Utrustningen var inte märkvärdigare än någon annanstans, men allt handlar om tränarna som följer exakt allt du gör, varje pass. Det, ihop med att de även hjälper alla med kosten, gör att effekten av träningen maximeras fullständigt. Praktiskt om man t ex är VD på Posten och har ganska ont om fritid, eller är superkänd och inte vill bli uttittad på Friskis varje dag.

I morse, 12 timmar senare, tränade jag mitt vanliga pass igen (det gick såklart helvetiskt tungt eftersom det var så tätt inpå). Då fick jag se en PT-ledd knäböjsinstruktion som fick mig att tänka att lyxlirargymmet kanske är värt 60000 om året: Skumgummirullen på stången, fötterna för tätt ihop, tummen under stången och handleden svårt bakåtböjd, fötterna rakt fram, dålig hållning i ryggen, hälarna lättade från golvet, djupet var kanske 45 graders vinkel på låret och knäna wobblade ändå inåt. Då lastar PT:n på ÄNNU MER VIKT, som om det var det som var felet. Hon korrigerar INGENTING i den stackars krakens teknik. Inte ett jävla ord. Där står jag och ser på, och tänker: Ska jag säga något? Är det inte egentligen min plikt att försöka föreslå lite förändringar? Dels är ju hans pengar totalt bortkastade, dels kommer det ge ungefär noll träningseffekt, och dels är det rent farligt. Jag sade ingenting, och tror jag ångrar mig nu. Men hon är ju professionell personlig tränare. Borde jag ha sagt något?

Edit: stavfelsnisse