Kära dagbok,
I torsdags stod jag med träningsväskan käckt på svaj och drack after work-öl med andra digitalreklammakare på operabaren. I fredags var det, som de mer skarpsinnade av er noterar, fredag. Det innebar förstås lite vin och sådär. I lördags försökte jag lönehelgshandla kläder på stan och för att inte självantända på grund av fenomenet "folk" fick sinnet strykas medhårs med hjälp av ett gäng pansarbrytande öl på Oliver Twist. Så det blev alkohol tre dagar i rad. Igen.
I går, efter två karaktärsstarka dygns uppehåll från rusdryck, hade vi någon sorts fest med jobbet som involverade laser, karaoke och fireball-shots. Ja, och jättemycket rödvin och öl, förstås. Hur full jag var? Jag falsettsjöng Carolas "Fångad av en stormvind" medan jag hade utsläppt hår. Frågor på det?
Jag har ju pratat om detta med alkoholens baksida förr, men om det är någon som lyssnar så är det tydligen inte jag i alla fall. Om Wacken-festivalens camping var ett djur, så mår jag i dag som om det djuret våldtagit kroppsöppningarna i bokstavsordning ett par varv, boxat mig skithårt i magen, tatuerat mina ögonvitor med en Watain-pin och tysk curryketchup som bläck, för att sedan bajsa i min mun.
Det är nog inte jättelångsökt att tro att kroppen mår lite bättre om man inte gör såhär mot den. Till saken hör att jag inte drack en droppe alkohol förrän jag var 26 (!!!), så jag har ju rätt bra koll på hur man gör för att tacka nej. Så i stället för taktiken "försöka dra ner på det lite", som hittills inte givit några överväldigande resultat, kanske en vit september är en bra idé. Eller bara ligga väldigt, väldigt stilla och koncentrera sig på att upprätthålla basala kroppsfunktioner som puls och andning. Vi hörs.
Tack för ett underhållande inlägg, gjorde min dag!
SvaraRadera