Premiärturen med Stockholms Atletklubbs nybörjarkurs i tyngdlyftning är nu avklarad. Eftersom jag lyckats bli kallsvettsbakis och är helt epoxylimmad i svanken efter allt marklyftande så var det tur att vi enbart ägnade oss åt teknik i dag. Helena (vars blog åker in i RSS:en omedelbart) hann drilla oss i en hel del: Ryckdrag från "klippet" (höftträffen), styrkeryck från klippet, hela ryck från klippet, ryckböj, alltihop igen med 5-10 cm drag in mot klippet, vändningsdrag från häng, styrkvändningar från häng, hela vändningar från häng, frontböj, pushpress, mer ryckböj (ja, eller overhead squat som de säger på utrikiska) och sen lite olika sorters jämfotahopp där jag till min förvåning nådde taket.
Vi var tre som deltog. De övriga två var en mankille som säkert är mer vältränad än jag men som inte gjort detta förut, och en tjejkvinna som provat på nån gång och nog hade klart bäst kroppskontroll och rörlighet av oss alla. Som vanligt då, killarna är stela och aviga…
Jag fick trots lyftarskor ha hälarna på ett par gummimattor eftersom jag tydligen är vig som tågräls. Det mesta gick nog okej men tekniken är förstås otroligt ojämn. Sämst gick det i push press: Jag vill instinktivt fånga direkt i utlåsning så jag dippar ner i mottagningen, men tanken är ju att man ska skjuta ifrån med benen, sen med utlåsta ben pressa upp vikten med hjälp av den fart den fått från benen. I stället kör jag nån sorts styrkestöt, och dessutom fick jag ett sjujävla nervhugg i vänster axel på andra setet så jag fick avbryta. Lite stretch och knådande medan de andra gjorde sina så kunde jag ändå köra sista setet. Jag har nog aldrig gjort så långsamma ryckböj som i dag förresten; det var sånt hiskeligt teknikfokus och så många sekunder på nervägen att jag blev rätt trött av 3x5 på 30 kg, medan jag ju annars kört på det dubbla.
Man får provträna gratis hos atletklubben ett par gånger om man vill känna lite på det, och den här kursen har precis dragit igång så är du sugen, MAILA HELENA! Jag vet inte hur många de vill ha med men ska du någonsin lära dig olympiska lyft så kommer du nog inte hitta bättre förutsättningar i Stockholm än så här. Man kan vara hur kass som helst, även om du aldrig hållit en skivstång ovanför huvudet så kan man vara med tycker/tror jag (det är ju inte jag som bestämmer).
Det var nog allt för i dag. Nu ska jag äta en semla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar