Lite allmän status

Axlarna, plural eftersom högern också börjat bråka, är fortfarande resonliga som en katt med senap i röven. Jag har skrapat ihop en massa tips på idrottsläkare och ska försöka boka någon tid för utredning i veckan. Den läsare som har egna tips får väldigt gärna skriva en kommentar! Vill ha någon som kan diagnosticera problem, utreda orsak och planera rehab, inte bara någon som knådar lite.

Ryck funkar trots axlarna men jag kör lätt eftersom jag har så svårt att fånga djupt med rätt position i höft och rygg. Jag fäller mig framåt och krummar med ryggen, dvs exakt det man inte ska göra om man vill vara stark i sittet. Min bristande rörlighet gör att jag nog inte har rätt position i ryggen när jag kör lyft från golvet, men ett oväntat genombrott är att de känns lättare än lyft från häng nu.

Inga stötar (eller jo på 60 kg men jag börjar nästan grina av axelsmärtan då) men jag har vänt och sedan pushpressat 70 kg några gånger. Att axeln går med på press men inte stöt är så jävla provocerande. Vänder jag över 70 försöker jag inte ens pressa, är lite för rädd att axeln ska hugga.

Appropå axlar och ryck: Ryckböj 3x3 på 70 kg gick bra i lördags, jag har helt klart blivit starkare där. Märkligt också att inte heller den övningen irriterar axlarna, tvärt om känns de bättre efteråt. Nästa gång testar jag femmor, det vore ju fint att klara. Är jag så trygg i botten med 70 borde jag ju, åtminstone i teorin, kunna rycka det också. Att få 70 kg tillräckligt högt är ju inga problem.

Och appropå böj så har jag fortfarande MASSOR att jobba på gällande höftrörlighet. Coach Helena gör sitt bästa för att få min hållning att gå från "röven hänger bara som tomma sadelväskor" till "puta som en kåt babian" med kommandon som "skit på väggen, Ola!" samtidigt som jag måste hålla bröst extremt upprätt i frontböj. Tyvärr är det enda som händer då att jag blir skitsvag och får tillbaka känningarna i mina höftböjare. Så fort hon hunsar mig kring teknik blir 70 kg svintungt, men det betyder väl bara att min vanliga teknik, som rimligen borde vara god för 110 kg snart, utgörs av en massa märkliga kompromisser som jag behöver träna bort. Jag ska ge frontböj prio ett tag nu för att verkligen försöka fixa felen hon hittat, och jag kanske ska be om en analys av höfterna när jag ändå checkar in för axelreparation.

Sist men inte minst känns kroppen fortfarande dålig på samma sätt som innan jul, men kanske inte i lika stor utsträckning. Diffus urlakad känsla kombinerat med stela, ömmande leder gör att lyftandet inte är lika hänförande roligt som det skulle kunna vara om det bara var teknik och styrka jag behövde bekymra mig om. Vårdepression? Jobbstress? Sömnbrist? Planeternas inbördes ordning? Jag har ingen aning.

Morgonvikt var i dag 92,5 kg vilket gör att jag ligger efter planerad nedgångskurva med 4 hg.